Inte bara vanlig demagogi

oktober 28, 2010

Likställanden mellan Nazityskland och Israel har blivit allt vanligare i den etablerade politiska debatten. Texten nedan, författad av idéhistorikern Henrik Bachner, publicerades i  något bearbetad form i Judisk Krönika nr 2, 2009. Det var strax efter kriget i Gaza 2009 men den är lika aktuell i dag.

”Holocaust-retoriken i Israeldebatten handlar överlag inte om konflikten i Mellanöstern. Snarare bör den till stor del ses som ett förvrängt och illaluktande svar på svårlösliga och smärtsamma problem i Europas moderna historia. Fantasin om den judiske nazisten som upprepar det brott som begicks mot Europas judar skänker befrielse från känslor av skuld och skam. Den relativiserar folkmordet och förvandlar offer till bödlar.”

”Fucking Israelis! Fucking Jews!” Slagord skanderade vid någon av de anti-israeliska demonstrationer som ägde rum i Europas huvudstäder i början av året? Nej. Enligt Times var detta de kommentarer som den brittiske diplomaten Rowan Laxton fällde när han på ett välbesökt gym i London betraktade tv-skärmens bilder av ett krigshärjat Gaza.

Laxtons utbrott illustrerar en växande tendens i europeisk Israeldebatt: det nakna hatet och de kollektiviserande angreppen mot judar som kategori. Jag skriver växande tendens, inte förhärskande. I den mån den Israelkritiska debatten under Gazakriget varit överblickbar förefaller den att i huvudsak ha riktats mot Israels politik. En sådan kritik är naturligtvis helt legitim. Enligt min mening är den i flera avseenden därtill befogad.

Men det står utom tvivel att Gazakriget på många håll i Europa utlöst även en helt annan typ av reaktioner. Och då inte bara bland politiska och religiösa extremister och våldsverkare. Även i den debatt som förs i den politiska mittfåran inbegriper diskussionen om Israel språkbruk och bilder som avslöjar att argumentationen handlar om något annat än kritik mot Israels agerande. Det kan beskådas inte minst i det frekventa bruket av jämförelser mellan Israel och Nazityskland och mellan Israels krigföring och Förintelsen.

Repris av Förintelsen

Dessa analogier är förvisso inte nya. De har florerat i Israeldebatten sedan årtionden, men attraktionen för dem har ökat och de har förflyttats från marginalen till centrum. Om denna typ av bilder i 1960- och 70-talets Sverige och Europa i första hand utgjorde del av en kommunistisk, antisionistisk agitation för Israels upphävande, har de under senare decennier penetrerat bredare opinioner. Detta har skett parallellt med att kritiken mot Israels politik har stegrats, men även samtidigt med att det tabu som omgärdade judehat efter andra världskriget gradvis eroderat och en aldrig utslocknad antisemitism funnit ny kraft och nya näringskällor.

Illustrationer i svensk press under kriget i Libanon 1982

Det stora genombrottet kom 1982. Israels krig mot PLO i Libanon utlöste, vid sidan av en begriplig indignation mot det omfattande civila lidande som förorsakades, en kraftfull antisemitisk våg och en epidemi av Förintelseanalogier. Även Sverige drabbades. Med Aftonbladet i spetsen beskrevs i en rad svenska tidningar Israels agerande som en repris av det nazityska folkmordet på Europas judar. Som en av få ledande europeiska politiker instämde Olof Palme i kören. Han hänvisade till de judiska barnens öden i koncentrationsläger och getton och meddelade att palestinska barn nu var ”precis på samma sätt förföljda”. Detta skedde, är värt att notera, vid en tid då de problematiska aspekterna av Sveriges relation till Nazityskland och Förintelsen ännu inte på allvar diskuterats. Möjligen kan man således betrakta 1982 års debatt som en av de första större svenska mediedebatterna om Förintelsen, men med den reservationen att det handlade om en fantasi i vilken judar fick ikläda rollen som nazistiska bödlar.

Läs hela inlägget här »

2010 borde man klara av att göra en utställning som berör Förintelsen utan att demonisera judar

oktober 28, 2010

Publicerat på Newsmill 21/10

Seriefrämjandet med stöd av Kulturrådet, Framtidens Kultur, Kultur Skåne och Malmö Kulturstöd har nyligen öppnat sin utställning “Mus Mouse Maus” i Stockholms Stadsbibliotek. En debatt om huruvida den alls borde visas i sin helhet eller censureras har under de senaste dagarna rasat bland bloggare och på Newsmill, men exakt vad är det som är så kontroversiellt med den?

Utställningen har tidigare visats i Malmö och Göteborg och består av serietolkningar med utgångspunkt i Art Spiegelmans hyllade serie Maus där Spiegelman berättar om sin far som överlevde Förintelsen. I Maus tecknas människor med djurhuvuden som symboliserar olika grupper: judar som möss och tyskar som katter till exempel.

Bland det tjugotal tolkningar som utgör utställningen finns flera tankeväckande bidrag, men även ett par problematiska. Till de intressanta hör “Tyst som en mus”, ett bidrag av Nicolas Krizan som diskuterar hur en människa under sin uppväxt stegvis internaliserar antijudiska fördomar. Krizan återkopplar till Art Spiegelmans sätt att gestalta människor i “Maus”.

Berättaren tecknas som en pojke med människoansikte i första rutan, för att i andra rutan bära en musmask samtidigt som texten förklarar att han identifierar sig med offren. Ruta för ruta exponeras han för antisemitiska myter och attityder som torgförs av människoliknande katter. I sista rutan tar han av sig masken för att blotta en katts ansikte.

Tyvärr grumlas intrycket av utställningen av två av bidragen: “Nothing Changes” och “Arg Kanin om Förintelsen”.

“Nothing Changes”, av tecknaren Martin Flink, består av enbart två rutor. Den första visar en SS-vakt och en fånge med davidsstjärna som armbindel som håller om en annan fånge. Bakgrunden domineras av ett stort hakkors. Den andra bilden visar en israelisk soldat, davidsstjärnan som armbindel på offret i den föregående bilden är nu ersatt med en davidsstjärna i den israeliska flaggan på uniformens ärm. Soldaten riktar sitt vapen mot en familj.

Den första bilden som betecknas “Europe 1940” har överskriften “Through art and literature we learn from our history”. Den andra, “Palestine 2010”, har överskriften “Or do we?”. Som för att skingra alla möjliga tvivel om seriens budskap förtydligas den påstådda likheten mellan Israels ockupation av Palestina och Nazitysklands utrotning av judar genom titeln “Nothing Changes”.

Läs hela inlägget här »

Motverka hat i klassrummet

oktober 17, 2010

Artikeln publicerad på Sydsvenskans Aktuella frågor 17/10

Det här fick trettiotalet barn nyligen höra när de var på ett helgläger i Skåne:

”Judesvin, judejävlar, åk härifrån …”

Så ser verkligheten ut i Sverige år 2010.

Tyvärr ser vi ett mönster, ett skånskt mönster. Det har blivit svårt att vara jude i Skåne.

Det har gått så långt att svenska medborgare inte vågar leva kvar i Sverige utan flyttar till Israel. Mönstret är tyvärr inte obekant. Vi vande oss vid att judar från dåvarande Sovjetunionen eller från Polen kände sig tvingade att emigrera på grund av antisemitism. Skall vi behöva vänja oss vid att så sker också från Skåne?

I Skåne har på senare tid judiska byggnader satts i brand, judar vågar inte bära den judiska huvudbonaden eller davidsstjärnan – för att det känns farligt att visa att man är jude.

Det har hänt mycket i Sverige på senare tid. De som trodde att antisemitismen skulle försvinna efter Förintelsen hade tyvärr fel. Och Skåne är hårt drabbat.

Svenska kommittén mot antisemitism diskuterade i våras med företrädare för politik och skola i Malmö att ordna ett seminarium för lärare.

Vi vet nämligen att det finns många oroliga lärare. De ser hatet mot judar och andra minoriteter i sina klassrum. De vill motverka fördomarna, men inser alltför ofta att de, trots god vilja, inte har tillräckliga kunskaper. Inte minst mot bakgrund av att det i en del klasser finns främlingsfientliga elever som har läst på och är mycket duktiga på att argumentera.

Men tyvärr blev det aldrig något seminarium. Det föll på ekonomin.

Vi från Svenska kommittén mot antisemitism vädjar därför till politiker i Skåne: Ta fram pengar så att vi kan hjälpa lärare att motverka de fördomar som finns på skolorna.

Vi har många experter. De är vana att föreläsa om såväl antisemitism som islamofobi. Men, som en liten ideell förening har vi ont om resurser. Om bara kommunen kan ta fram pengar hjälper vi gärna till med att till självkostnadspris ordna ett eller flera seminarier för att motverka fördomar som antisemitism och islamofobi.

Fördomar sprider sig gärna, precis som sjukdomar. Ju tidigare vi kan motverka dem, desto större är chanserna att vi lyckas.

Låt inte en kortsiktig sparsamhet stoppa en nödvändig satsning på att sprida kunskaper om alla människors lika värde.

Ju fler som vet, desto mindre är riskerna att barn åter skräms av gäng som ropar ”judesvin, försvinn härifrån”.

Så som nyligen har skett i Skåne. Och som skett på så många håll runt om i världen genom historien.

Vad svarar den politiska ledningen i Malmö?

Willy Silberstein

Ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism

Attacker på judiska barn möts med tystnad

oktober 17, 2010

Artikel av Willy Silberstein publicerad på Newsmill 14/10
Judiska barn på läger i Skåne fick i helgen höra att de är ”judesvin” och ”judejävlar”. Sverige har blivit kallare. Jag har ingen aning om huruvida gärningsmännen tillhör någon politisk rörelse eller inte. Men jag tror, oavsett det, att samtalsklimatet i vårt land håller på att förändras. Det kanske börjar med judarna, men det slutar absolut inte där.

Barnen var på judiskt läger över helgen. Plötsligt hörde de skrik och rop: judesvin, judejävlar, ni förstör här i området.

Tyskland på 1930-talet? Polen i slutet av 1960-talet?

Nej.

Skåne, en köldslagen höst – år 2010.

Det var ungefär 30 barn på lägret. De var sju år och uppåt.

De blev rädda. Kanske hade deras far- och morföräldrar berättat hur de, på kontinenten för ett antal decennier sedan väckts av skrik om just judejävlar och liknande. Eller också insåg de bara, utan historiska paralleller, det förfärliga i att barn ska utsättas för sådant hat i Sverige av en enda orsak – att de är judar.

Sverige har blivit kallare. Jag har ingen aning om huruvida gärningsmännen tillhör någon politisk rörelse eller inte. Men jag tror, oavsett det, att samtalsklimatet i vårt land håller på att förändras. När ett klart främlingsfientligt parti får plats i riksdagen, inröstade av nästan var femtonde röstberättigad, då händer något – inte bara i parlamentet. Hela samtalsklimatet riskerar att försämras och förråas.

Nästan lika skrämmande som händelsen i sig är också omvärldens reaktion. Visst, lokaltidningar har skrivit och det har säkert funnit en hel del rättskaffens upprörda skåningar. Men borde det inte bli ramaskri över hela nationen? Har vi blivit så avtrubbade att attacker på ett judiskt läger – med små barn – möts med axelryckningar och likgiltighet?

Något har hänt. Hat mot en rad minoriteter, det är inte alls bara judar, det är också muslimer, romer och andra minoriteter, har ökat.

Tyvärr har vi också kunnat se ett mönster, mycket av hat mot minoriteter blommar upp i Skåne. Jag tror inte att attacken inspirerats av oansvariga och, i bästa fall okunniga politiker där. Men nu vill jag se skånska politiker ta plats i debatten. Ut och fördöm, dra gärna med er ministrar i Stockholm också. Likgiltighet eller passivitet kan vara lika farligt som det mer aktiva hatet.

Och – som vi så ofta säger från Svenska kommittén mot antisemitism, det kanske börjar med judarna, men det slutar absolut inte där. Hat mot en grupp sprider sig förfärande lätt till andra. Till sist kan ett helt samhälle vara förgiftat, att det är så vet vi av historien.

Därför hoppas jag fortfarande på omvärldens reaktioner och aktiva avståndstagande.

Willy Silberstein

Ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism

Nytt interaktivt utbildningsmaterial

oktober 13, 2010

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) lanserar ett nytt interaktivt utbildningsmaterial som har utvecklats i samverkan med ett flertal elever och lärare: Vad är en människa?

Materialet på den internetbaserade plattformen syftar till att öka kunskapen om Förintelsen. Genom vittnesmål, texter och olika frågeställningar manar det till djupare reflektion kring personliga val, demokratins grunder och mänskliga rättigheter.

Utbildningsmaterialet Vad är en människa? utgår från en persons vittnesmål. Levnadsberättelsen ger en bild av hur det var att vara ung och jude i Europa före, under och efter Förintelsen. Från detta vittnesmål vidgas perspektivet till det som brukar kallas den kollektiva historien.

SKMA har som ambition att vidareutveckla materialet till att omfatta fler vittnesmål och tillvarata de unika berättelser överlevande från Förintelsen har.

Skolor kan testa materialet gratis fram till 1 december 2010 därefter erbjuds skolorna materialet till en låg kostnad. Det kan användas av elever enskilt eller av flera elever i grupp.

Projektet Vad är en människa? har möjliggjorts genom sponsring från EU/EACEA, Föreningen Förintelsens Överlevande i Sverige (FFÖ) och ett stort antal privatpersoner.

Presentation av plattformen

För mer information och kontakt kring materialet:

Lena Jersenius
Projektledare, SKMA

E-post: info@skma.se
Telefon: 08-667 60 90
http://www.skma.se

Pressmeddelandet som pdf

Samtal på Bokmässan

september 20, 2010

Under Bokmässan Söndag 26/9 samtalar Jonathan Leman med Steven Beller och Lisa bjurwald om antisemitismen i Sverige och i världen.

Med facit i hand och historien i backspegeln är det inte svårt att avslöja antisemitismen. Men hur känner man igen rasism och antisemitism i sin samtid? Steven Beller, författare till boken Antisemitism – en aktuell genomlysning, samtalar med Lisa Bjurwald, som undersökt extremhögern i Europa, och Jonathan Leman från EXPO och Svenska kommittén mot antisemitism. Samtalsledare: Anders Carlberg, Judisk Kulturdialog.

Arrangör: Judisk kulturdialog och Hillelförlaget

Medverkande: Steven Beller, Lisa Bjurwald, Jonathan Leman, Anders Carlberg

Programtyp: Seminarium

Lokal: K3

Ingår i entrébiljetten.

Diskussion på medelhavsmuseet

september 20, 2010

Henrik Bachner deltar i en diskussion om antisemitism med Steven Beller på Medelvhavsmuseet 28/8.

Paneldebatt: Antisemitism – gammalt tankegods i ny skepnad

Varför växer antisemitismen idag? En debatt med historikern Steven Beller, författare till den uppmärksammade boken ”Antisemitism – en aktuell genomlysning”. Idéhistorikern Henrik Bachner medverkar. Moderator Anders Carlberg, samhällsdebattör.

Tid: 28 september kl 18.00
Plats: Medelhavsmuseet, Fredsgatan 2,
Anmälan: Obligatorisk anmälan till bokning@medelhavsmuseet.se eller 08-519 553 80
Språk: Engelska

Ett samarbete mellan Forum för levande historia, Judiska Församlingens kultursektion, Hillelförlaget och Medelhavsmuseet.

Föreläsningar i Uppsala om antisemitism

september 20, 2010

Under hösten och vintern anordnas vid Hugo Valentin-centrum på Uppsala universitet en föreläsningsserie om antisemitism . Den första, Svensk antisemitism från Albertus Pictor till Ahmed Rami, äger rum nu på torsdag.

september

2010-09-23
Svensk antisemitism från Albertus Pictor till Ahmed Rami
Lars M. Andersson Uppsala universitet… Mer »

oktober

2010-10-21
Antisemitism – en diskussion om begrepp, nivåer och styrka
Carl Henrik Carlsson fil.dr i historia Uppsala universitet… Mer »

november

2010-11-18
Antisemitiska stereotyper i medeltidens Europa
Anders Gerdmar teologie doktor Uppsala universitet… Mer »

december

2010-12-09
Arbetarrörelse och antisemitism i Sverige 1850-1933
Håkan Blomqvist fil. dr i historia, Södertörns högskola… Mer »

Seminarium om antisemitism

september 8, 2010

Antisemitismen i Europa

Torsdag  18:00 – 19:30. Sveriges riksdag, Mynttorget 2, ledamotshuset, folkpartiets klubbrum

Antisemitismen och hatbrotten mot judar ökar på många håll i Europa. Varför sker detta igen sjuttio år efter andra världskriget? Vilka krafter ligger bakom en ny våg av antisemitism? Vad kan EU göra för att tydligare markera mot antisemitismen?

Birgitta Ohlsson, EU-minister (fp) inleder

Samtida antisemitiska strömningar och motiv i Sverige, Europa och globalt.
Henrik Bachner, forskare/idéhistoriker

Den organiserade antisemitismen
Jonathan Leman, skribent och föreläsare verksam i stiftelsen Expo och Svenska kommittén mot antisemitism

anmälan obligatorisk till: natasha.bromberg@liberal.se

facebooksida för seminariet

Avhoppad sverigedemokrat: ”Judarna har i alla tider skapat konflikter”

juli 30, 2010

Staffan Gising, Sverigedemokraternas toppkandidat i Mariestad, lämnar partiet vilket har tagits upp i flera medier.

Gising uppger att skälet till avhoppet är Sverigedemokraternas islamofobi som han liknar vid nazistisk propaganda mot judar.  Vad som inte framkommit i media är att Gising själv luftar antisemitiska uppfattningar.

I en facebooktråd skriver Gising att ”Judarna har i alla tider skapa konflikter mm”. Som exempel på detta tar han upp den judiska befolkningen i Polen före andra världskriget. Att den amerikanska journalisten Helen Thomas nyligen fick stark kritik för att hon sagt att judarna i Israel borde ge sig av och ”återvända” till Polen, Tyskland osv., och efter det lämnade sin plats i Vita husets pressrum, beror enligt Gising på att ”judarna äger stora delar av USA”.

I ett annat facebookinlägg länkar Staffan Gising till en högerextrem nyhetssajt som talar om att USA fjärrstyrs från Israel. I ytterligare ett annat tar han upp Leif Silberskys judiska härkomst:

”Så fort man skriver något negativt om Judar, så anklagas man direkt för att vara Antisemitisk ! Men visst är det väl märkligt att Leif Silbersky som är av judisk härkomst, inte tvekar att försvara en Muslim som har orsakat en svensk kvinnas död…..”

Förr i tiden var ”judebolsjevismen” en utbredd tankefigur. Det faktum att det fanns kommunister med judisk bakgrund i den kommunistiska rörelsen ledde till antisemitiska anklagelser att kommunismen var ”judisk” eller ”styrd” av judar. Samma mekanism syns i nutida påståenden om att den f d amerikanske presidenten George Bushs utrikespolitik skulle vara en judisk manipulation därför att det fanns människor med judisk bakgrund som ingick i administrationen eller offentligt stödde politiken. Gising i sin tur skyller på samma sätt en sverigedemokratisk framtoning han inte gillar på judar:

”För den enda politik de verkar ha är att allt ont som sker i världen är muslimernas och islams fel. Man använder sig av samma retorik som Nazityskland gjorde mot Judarna. Men i detta parti är det personer med Judisk härkomst som står för agendan vår utrikespolitik består av 50% hat mot islam i världen och 50% för stöd för Israel .”

Det är uppenbart att Gising syftar på två sverigedemokrater med judisk härkomst och gör dem ansvariga för Sverigedemokraternas proisraeliska framtoning. I själva verket utgör proisraeliska åsikter en tilltagande strömning inom antimuslimska organisationer i Sverige och i andra delar av Europa.

Skälen till pro-israelisk framtoning inom vissa antimuslimska grupper är komplexa: dels tycks de agera enligt den gamla devisen ”min fiendes fiende är min vän”. Det kan jämföras med hur en pro-palestinsk hållning är självklar i såväl nazistiska som i andra antisemitiska grupperingar.

För Sverigedemokraterna och andra partier med en bakgrund i övervintrad fascism och nazism är dessa ställninsgtaganden dessutom en del av en strategi för att tvätta bort rasist- eller naziststämpeln och vinna respektabilitet. Det bör också noteras att SD medvetet valt att inte ha någon utrikespolitik. Det handlar om utspel från enskilda, förvisso högt uppsatta, sverigedemokrater.

Det ska bli intressant att följa Gisings fortsatta politiska bana. 2008 skildes Kjell-Åke Stoneblasters och Sverigedemokraternas vägar åt. Året därpå var Stoneblaster med och bildade ett nytt parti, Demokratisk Allians. Stoneblaster ville framför allt driva pensionärsfrågor och ansåg att frågor kring invandring upptog för mycket plats i SD, förklarade han då.

Nu vet vi vad som skett med Stoneblasters parti. Demokratisk Allians valde att uppgå i Nationaldemokraterna – ett antisemitiskt och rasistiskt parti med nära kopplingar till vit makt-rörelsen. Det är inte otänkbart att Staffan Gising går en liknande väg med sitt nya parti – Medborgarrättspartiet.

/Jonathan Leman