SUM ställer in besök – men har en negativ tradition att stå till svars för

SUM, Sveriges unga muslimer, backar nu från inbjudan av Sheik Abdullah Hakim Quick till organisationens påskkonferens. Det är att välkomna. Istället för att ifrågasätta sitt eget agerande riktar man dock i sitt pressmeddelande en anklagelse mot dem som protesterat mot inbjudan. Man skriver:

Sveriges Unga Muslimer har alltid varit och kommer att förbli en organisation som är emot och motarbetar all typ av hatpropaganda, rasism och diskriminering. Det är därför beklagligt att vi har uppfattats som något annat. Den senaste utvecklingen har också visat på att de islamofobiska krafterna inte har varit sena med att spela ut utsatta grupper mot varandra vilket är en utveckling som vi nu vill förhindra.

Det första pressmeddelandet angående denna affär var ännu starkare i tendensen att skjuta på budbärarna. Då ville man inte ställa in besöket för att man, som det hette, inte ville ”falla för de muslimsfientliga bloggarnas krav”. Eftersom anklagelserna gällde homofobi och fientlighet mot judar är det anmärkningsvärt att man från SUMs sida bryr sig mindre om grupperna homosexuella och judar, och den reaktion som kommit från RFSL, än om att markera mot ”muslimfientliga bloggar”. Visst är det så att islamofobiska krafter tenderar att utnyttja fall som detta i eget syfte. Men fokus måste ändå ligga på frågan om det finns skäl att rikta kritik mot SUM, samt utöva självkritik från SUMs egen sida.

Förvisso är det så att SUM inte är den enda religöst anknutna organisation som bjudit in tvivelaktiga gäster. Den socialdemokratiske bloggaren Lukas Romson ger exempel på andra sådana. Ändå duger det inte att, som SUM gör, utmåla sig till offer för en orättmätig omvärld. Även SUM bör ta ansvar för eget handlande.

Till saken hör att föreningen, som Per Gudmundson pekar på i Svenska Dagbladets ledarblogg, har en historia av att bjuda in hatiska gäster. Trots att man alltså berömmer sig av att vara ”en organisation som är emot och motarbetar all typ av hatpropaganda, rasism och diskriminering”. Gudmundson tar upp Khalid Yasin och Riyadh ul Haq. Den sistnämndes ”tolerans” mot andra religioner, och judendomen i synnerhet, kan man studera i en predikan som lagts ut på Times online.

En ytterligare figur som bjudits in av såväl SUM som socialdemokratiska Palmecentret är Azzam Tamimi. Han deltog i SUMs seminarieserie ”Islam och demokrati” under hösten 2005. Tamimi anser att amerikanska politiker stöds av ”judiska pengar”, erkänner inte Israels existens och förespråkar självmordsbombning. ”If they want to be as human as anybody else, Jews must wake up before it is too late”, har han skrivit. Ändå ses han som lämplig talare för organisationer som anser sig stå för tolerans och fredlig samexistens.

Masoud Khamali, som också inbjudits att tala på årets påskkonferens, sade i P3-nyheterna (innan dess att beslutet att ställa in Quicks föredrag tagits) att han visserligen såg det som olyckligt att en person med så extrema åsikter som Quicks bjudits in, men att detta inte påverkade hans beslut att delta – för honom är frågan om rasism och diskriminering alltför viktig. Det är en synpunkt man kan ha respekt för, men borde inte den antirasistiska medvetenheten sitta så pass djupt att såväl SUMs medlemmar som inbjudna talare vilka inte delar homofoba och antisemitiska åsikter börjar ställa krav på att tolerans ska gälla alla grupper?

Se också kommentar i UNTs ledarblogg.

/Charlotte Wiberg

Annonser

%d bloggare gillar detta: