I P1 Morgon 3/3 och i SvD 25/2 hävdade Ilmar Reepalu att han bara upprepat vad de brittiska judiska församlingarnas säkerhetsorganisation, Community Security Trust (CST), hävdat. Möjligen har Ilmar Reepalu svårt att se skillnaden mellan CST:s hållning och sin egen, men den är avgörande. Reepalu ser antisemitismen som något som uppkommer som en följd av krig och konflikt i Mellanöstern. I debatten mot Svante Weyler i P1 morgon sa Ilmar Reepalu:
”När vi frågar vad är det som sker 2009 i Malmö, i Stockhom i Göteborg, i England och på andra ställen så säger de här organisationerna att de här attackerna handlade inte om andra världskrigets stämningar eller det som var i Tyskland på 30-talet. De talar själva om att orsaken som de bedömer det är de här krigshändelserna i Gaza”
CST ser, på samma sätt som SKMA, händelser i Mellanöstern som möjliga utlösande faktorer som kan aktivera en redan existerande antisemitism och på så sätt leder till antisemitiska handlingar. I ett mejl understryker Dave Rich från CST att antisemitiska hatbrott, precis som andra rasistiska hatbrott, skapas av fördomar och hat hos gärningsmannen: ”Den utlösande faktorn är just en utlösande faktor, inte en grundorsak”, förklarar han.
Reepalu har också förklarat att han ser antijudiska hatbrott som ”anti-israeliska” (Daily Telegraph, 21/2). CST skiljer, precis som Brottsförebyggande rådet i Sverige, väldigt noga på antisemitiska incidenter och anti-israeliska incidenter, som de förstås inte betraktar som antisemitiska. Hatbrotten i Malmö är enligt SKMA, BRÅ och andra seriösa aktörer just antisemitiska, inte anti-israeliska. Ilmar Reepalu ser dem fortfarande som anti-israeliska. Det är pudelns kärna.
Man kan naturligtvis inte jämställa dagens antisemitism med 30-talets (det har väl heller ingen gjort?) men de grundläggande stereotyperna är till stor del desamma, men sammanhangen , sätten den rättfärdigas på och orden som används förändras. Det måste man kunna hävda utan att det uppfattas som att man jämställt dagens antisemitism med den under 30-talet.
I CST-bloggen har man flera gånger tagit upp frågan om antisemitiska hatbrotts utlösande faktorer (”trigger events”).
”As anti-racists, the Morning Star should know that trigger events do not cause racism; rather, they provide encouragement for racists to express their existing prejudice.”
”I want to apply this learning in a more general sense to the many challenging questions that arise from today’s report regarding antisemitic incident levels. In summary, the CST recorded over 900 such incidents across Britain during 2009: an increase of 55 per cent from the previous the worst year on record, 2006. On both occasions, Jews in Britain (and elsewhere around the world) suffered a wave of antisemitic attack, triggered by conflicts directly involving Israel.
Whatever you think of Israeli politics, remember that, historically, antisemites have always justified their behaviour on some premise or other. We have to insist that anti-Jewish racism be as readily condemned as any other type of racism within British society. Anything less and we risk fostering the notion, seductive for some, that antisemitism in the name of anti-Israel hatred is somehow a legitimate form of political protest.”
/Jonathan Leman
Svenska kommittén mot antisemitism blogg 