Besök nya skma.se

februari 6, 2011

Nu lanserar vi nya skma.se som inrymmer både nyheter och presentation av kommitténs verksamhet. Samtliga inlägg från den här bloggen har importerats till skma.se.

Defamation

januari 30, 2011

På tisdag visar Sveriges television dokumentärfilmen Defamation. Det är ett ganska märkligt inslag i tablån veckan efter Förintelsens minnesdag och en serie filmer på det temat. Följande text publicerades i Expressen 4/11 2009 i anknytning till att dokumentären visades på Doc Lounge i Malmö.

Judehat i judiskt intresse?

”Varmt välkomna till en kväll i kontroversiell anda!” Så bjöds publiken in till Sverigepremiären på Yoav Shamirs dokumentär Defamation på Doc Lounge i Malmö. Shamir, mest känd för Checkpoint (2003), sägs på klubbens hemsida driva tesen att ”antisemitism är ett begrepp som hålls till liv av judarna själva, ett begrepp som dessutom har skapat en stor och maktfull industri”.

Ironiskt nog ägde premiären rum dagen efter det att P1:s Kaliber exponerat Mohamed Omars planer på att starta ett ”antisionistiskt” parti i Sverige – ett parti med entydigt antisemitisk agenda.

Om verkligheten redan där gör att man måste sätta frågetecken för Shamirs föregivna tes visade den sig också dyka upp i själva filmen på ett sådant sätt att dokumentärfilmsklubbens beskrivning av Defamation tycks mindre hållbar. Tyvärr loggade Shamir aldrig in till det där skypesamtalet som utlovats efter visningen så vi i publiken fick inte svar på om han faktiskt menade att förneka existensen av antisemitism – men vi såg den ju komma till uttryck, alive and well, i flera scener. Eller vad ska man annars kalla det för, när några av de New York-bor regissören talar med visar sig tro att Sions vises protokoll är ett sanningsenligt dokument?

Dominerande är dock bilden av en trygg och välmående judenhet som inte fattar hur trygg och välmående den är. I bussen på en skolresa till de polska förintelselägren sitter israeliska ungdomar och käkar godis samtidigt som de på en tv-skärm ser en lägerfånge sleva i sig sin otillräckliga soppa. Anti-Defamation Leagues Abraham Foxman åker jorden runt med sitt välmående sällskap och träffar makthavare överallt men kan ändå inte sluta älta sina traumatiska barndomsupplevelser av maktlöshet och dödsfara. Är det verkligen fruktbart att hålla på och tjata om vad som hände för över sextio år sedan? undrar regissören vid ett besök i Ukraina.

Tja, här ligger filmens problem. Den orienterar sig framför allt efter en israelisk kontext där det kan vara meningsfullt att ifrågasätta hur bilden av det förflutna används och tillåts dominera i det nuvarande. Men blir otillräcklig, rent av missvisande ställd i ett sammanhang där våld och hatpropaganda mot judar och romer är en realitet, och där förflutenheten fortfarande är omstridd. Och som en medlem av Malmöpubliken påminde om behöver vi egentligen inte gå längre än till hemmaplan för att se den levande antisemitismen. Man må småskratta åt israeler som mellan varven av snuttig bakgrundsmusik uttrycker en monstruös syn på omvärlden. Men det var inte länge sedan det judiska kapellet i Malmö brann.

Charlotte Wiberg

En kommentar angående sociologen David Hirshs medverkan i filmen står att läsa på bloggen Kamferdroppar.

Seminarium om antisemitism och islamofobi

januari 20, 2011

ANTISEMITISM OCH ISLAMOFOBI


Välkommen den 23 – 24 MARS 2011
till ett tvådagarsseminarium i Malmö om att identifiera och bemöta fördomar


Seminariet syftar till att utifrån aktuell forskning ge grundläggande kunskaper om:

· antisemitismens och islamofobins orsaker och samtida uttryck

· antisemitiska och antimuslimska politiska rörelser i dag

· den så kallade ”historierevisionismen” (förnekandet av Förintelsen)

· hatbrottens utveckling

· pedagogiska metoder i arbetet mot fördomar

 

För detaljerat program, anmälan och kostnader, se bifogade filer


Detaljerat program
Anmälningsblankett

Sionism, antisemitism och vänstern

december 1, 2010

Publicerad i SKMA:s Nyhetsbrev # 2/2010

Moishe Postone är en marxistisk forskare verksam vid University of Chicago. Vid sidan av sin omfattande forskning om Marx politiska ekonomi har han också haft en central roll när det gäller att utveckla teorier kring ”vänster-antisemitism” och att undersöka hur olika vänstergruppers positioner, i synnerhet i förhållande till Israel/Palestina, ger näring åt eller baseras på fientlighet gentemot judar. Martin Thomas har samtalat med honom.

F: Idag tycks många inom vänstern se antisemitismen som endast en av många former av rasism, oönskad men ganska marginell, och betydelsefull att diskutera enbart eftersom den israeliska regeringen använder anklagelser om antisemitism för att avleda kritik. Men du hävdar att antisemitism är en speciell form av rasism och att den inte alls är en marginell företeelse idag. Varför?

S: Det är sant att den israeliska regeringen använder anklagelser om antisemitism för att skydda sig mot kritik. Men det innebär inte att antisemitism i sig inte är ett allvarligt problem.

Sättet på vilket antisemitism skiljer sig, och bör skiljas, från andra typer av rasism har att göra med den fiktiva makt som tillskrivs judar, sionismen och Israel, och som utgör antisemitismens kärna. Judarna ses som en enormt mäktig, abstrakt och ogripbar global makt som dominerar världen. Det finns inget som liknar denna idé inom det som utgör kärnan i andra former av rasism. Såvitt jag känner till så är det sällan som rasism skapar ett helt system som vill förklara världen. Antisemitism är en primitiv kritik av världen, av den kapitalistiska moderniteten. Anledningen till att jag anser att just antisemitismen är speciellt farlig för vänstern är att den har en pseudo-emancipatorisk dimension som andra former av rasism sällan har.

Läs hela inlägget här »

Om situationen i Malmö

november 28, 2010

Niklas Orrenius har idag ett mycket intressant reportage i Sydsvenskan om situationen i Malmö.

Arne Ruth om Aftonbladet Kulturs Bonnier-granskning

november 23, 2010

Arne Ruth, tidigare chef för Expressens och för Dagens Nyheters kultursidor, berör i Göteborgsposten (21/11) bland annat Aftonbladets granskning av Bonnier-koncernen.

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg gjorde ett politiskt och strategiskt misstag när hon planerade förra veckans storstilade granskning av Bonniersfärens mediemakt. För två av de sex artiklarna anlitade hon en person som förbrukade sitt förtroendekapital som journalist med texten ”Israels regim styr svenska medier” i Ordfront magasin nr 12 2005. Tidskriftens chefredaktör tvingades be om ursäkt sedan flera av de journalister som använts för att underbygga tesen anklagat Wahlström för citatförfalskning. Historikern Helène Lööw, Sveriges främsta expert på högerextremism, beskrev artikeln som en bärare av ”alla typer av element som återfinns inom klassisk antisemitisk konspirationsteori”. Jag instämmer. Det finns en gråzon där berättigad kritik av staten Israels politik glider över i antisemitism. Texten i Ordfront var ett skolexempel.

SKMA om Den mångtydiga intoleransen

november 3, 2010

Willy Silberstein kommenterar rapporten Den mångtydiga intoleransen – en studie av gymnasieungdomars attityder 2009-2010. Texten publicerades på Forum för levande historias hemsida 1/11.

Som ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism önskar jag självklart att fördomar mot judar hade minskat.

Men jag är mer realistisk än så. Jag vet att det finns djupt rotade, förutfattade meningar om t ex judar liksom, tyvärr också  mot muslimer och romer.

Likafullt finns också hopp att utläsa ur undersökningen. Det gäller t ex inställningen till homosexuella. Den har blivit betydligt bättre, det är märkbart färre personer som har fördomar mot homosexuella.

Det inger hopp på minst två sätt. Dels är det självklart skönt att se att en grupp, som så länge fått kämpa för acceptans, kommit en bit på vägen till det självklara, att varje människa själv får leva i enlighet med sin önskan, utan att omvärlden ska lägga sig i.

Men vi ser också att ett genomtänkt arbete för ökad förståelse ger utdelning. Säkert har en ökad medvetenhet på politisk nivå och ett brett samhälleligt stöd för arbetet mot homofobi gett resultat.

Jag skulle gärna se motsvarande politiska engagemang mot antisemitism, islamofobi och antiziganism.

Jag tror dessutom att många företrädare för homosexuella har varit skickliga på att berätta om sin situation.

Det får tjäna som inspiration också för oss i Svenska kommittén mot antisemitism.

Låt mig med bara några ord sammanfatta undersökningens resultat när det gäller inställningen till judar.

Lite mer än 25 procent av eleverna i gymnasieskolan har en positiv inställning till judar. Cirka 20 procent var negativa och ungefär hälften hade en kluven inställning – vad nu det innebär.

Det är allvarliga siffror. Att en elev har fem har en negativ inställning till en person bara för att han eller hon är jude är förfärligt.

Nu är det alltid farligt och svårt att dra långtgående slutsatser av ett fåtal frågor i en attitydmätning. Men så mycket kan man tyvärr ändå konstatera som att utvecklingen går åt fel håll, även om vi inte pratar om några dramatiska förändringar.

När elever år 2003 fick värdera påståendet ”Judarna har för stort inflytande i världen idag” så instämde 15 procent.

Motsvarande siffra nu är 19 procent. Det kan se lite ut, men det är faktiskt nästan 25 procent fler som instämmer i ståndpunkten att judar har för stort inflytande i världen nu jämfört med för sju år sedan.

Siffrorna kommer inte ur ett vakuum. Att judar skulle ha för stort inflytande är en åsikt som nazister och andra judehatare länge spridit, det var ju en av grundteserna för nazisterna i Tyskland på 1930-talet. Vanföreställningarna sprids fortfarande, det räcker med en minuts surfande med rätt sökord på nätet.

Vi har under senare år sett en allt tydligare antisemitisk strömning globalt, inte minst i flera europeiska länder. Även Sverige har påverkats. Antalet anmälda brott med antisemitiska motiv ökade med 57 procent år 2009. I bland annat Malmö har judar och judiska institutioner utsatts för ett ökat antal attacker.

Att judiska byggnader faktiskt brunnit i Sverige på 2000-talet är självklart skrämmande.

En annan viktig fråga är att många blandar samman judar – i t ex Sverige – med Israels agerande.

Jag ska erkänna att jag hade väntat mig högre siffror. Men likafullt är jag oroad över att tolv procent av de tillfrågade eleverna tycker alltmer illa om judar på grund av Israels agerande. Man kan också notera att hela 40 procent inte har någon åsikt.

Undersökningen visar vidare att det bland unga i Sverige idag existerar fördomar och negativa attityder till en rad olika grupper. Den understryker det felaktiga och djupt problematiska i påståendet, vanligt i den offentliga debatten, att antisemitismen skulle ha försvunnit eller ”ersatts” av fördomar mot muslimer. Så är inte fallet. Både antisemitism och islamofobi utgör, tillsammans med andra former av gruppfientlighet, reella problem i dagens Sverige. Det är viktigt att detta nu erkänns och att strategier utvecklas för att motverka samtliga dessa företeelser.

Vi kan alltså se kunskapsbrister som gör att människor har fördomar mot exempelvis judar. Det en uppmaning till oss i Svenska kommittén mot antisemitism att anstränga oss ytterligare.

Vi gör redan en hel del. Något av det viktigaste är att vi utbildar lärare som i sin tur undervisar om antisemitism och därmed motverkar fördomar i klassrummen. Och vi bidrar varje år till att hundratals skolelever besöker Förintelsens platser i Polen och ges gedigna kunskaper om konsekvenserna av judehat, rasism och nazism. Undersökningen från Forum för levande historia visar hur angeläget det är.

Kunskap är ett viktigt medel mot fördumning och fördomar.

SKMA kommer oförtrutet att fortsätta att informera, upplysa och utbilda. Mer kunskaper, färre fördomar, så enkelt – och så svårt är det.

Willy Silberstein
Ordförande Svenska kommittén mot antisemitism

Europas ultrahöger på offensiv: ”Det är var och ens plikt att vara islamofob”

oktober 30, 2010

Publicerad i SKMA:s nyhetsbrev #2/2010

I våras samlades Sverigedemokraterna och andra högerpopulistiska partier till ett möte i Tyskland. Deras mål är att driva igenom en EU-lagstiftning mot byggandet av moskéer. Radioreportern Christoph Andersson var på plats – och gjorde ett tankeexperiment.

Gelsenkirchen i slutet av mars. Jag befinner mig i en stor sal i 1500-talsslottet Horst. Längst fram hänger ett jättelikt plakat. Det föreställer en kvinna i svart slöja och sju minareter. Under bilden står det ”Stoppa islam”. Ur högtalarna strömmar tonerna av ”Carmina Burana”, komponerat och hyllat i 30-talets Nazityskland. 250 personer applåderar.

— Dagens möte ska bli upptakten till en europeisk namninsamling mot byggandet av moskéer, säger mötesordföranden från det högerpopulistiska tyska partiet PRO NRW.

Patrik Brinkmann med bibel och livvakter vid valmöte i Krefeld 8 maj 2010. Foto: Christoph Andersson

Jag är på plats för att spela in ljud och röster till en kommande radiodokumentär om namninsamlingen. I den kan även Sverigedemokraterna tänka sig att delta. SD har skickat hit sin internationelle sekreterare Kent Ekeroth, 28. Han sitter på en av hedersplatserna. Till hans ära hänger en jättelik svensk flagga på väggen.

På första bänk sitter politiker från belgiska Vlaams Belang, österrikiska FPÖ, franska Nouvelle Droite Populaire, ett utbrytarparti från Front National, och ett katalanskt parti. Men också politikerna från PRO NRW. I delstatsvalet i maj hoppas de bli invalda i Nordrhein-Westfalens lantdag.

Läs hela inlägget här »

Frihetsflottans mörkare sidor

oktober 30, 2010

Texten är en omarbetad version av den i SKMA:s nyhetsbrev #2/2010.

Det är ofta svårt att finna förståelse för kritik mot vissa återkommande inslag inom Palestinarörelsen. Inte sällan handlar oviljan att förstå om att man uppfattar kritiken som ett utdömande av hela rörelsen som sådan. Men att manifestationer och rörelser som i sig innebär en stark kritik mot den israeliska staten ständigt attraherar element vars engagemang är besmittat med en fientlighet mot judar som sådana torde vara tydligt för alla som reflekterar närmare över saken. Det är inte heller särskilt överraskande givet att antisemitismen/antijudaismen har en lång tradition, är en del av vår kultur och idag oroväckande starkt utbredd i flera olika delar av världen. Det innebär inte att det blir illegitimt att vara engagerad i palestiniernas sak – men det skulle båta för en större förståelse för den kritik man utsätts för, och därmed helt enkelt minskande kritik, om man från rörelsens sida ville börja lyssna istället för att rutinmässigt avfärda kritiker som tillhörande en”Israellobby” vars syfte är att tysta kritik mot Israel.

Foto:freegazaorg

Mahthir Mohamed med sin fru Siti Hasmah i mitten. Greta Berlin (till höger) och Huwaida Arraf (till vänster) från Free Gaza movement. Foto:freegazaorg

I ”Freedom Flotillia”, koalitionen där svenska Ship to Gaza ingår, återfinns naturligtvis antisemitiska inslag. Att den malaysiske tidigare premiärministern Mahathir Mohamed, som bland annat gjort sig känd för att förbjuda Schindler’s List då han ansåg den ”pro-judisk”, genom sin organisation Perdana Global Peace Organisation finansierat ett av de fartyg som ingick i Ship to Gazas internationella koalition Freedom Flotilla, är ett exempel. I ett pressmeddelande på Free Gaza movements hemsida står att ett fartyg ”donerats av Perdana Foundation i Malaysia” (Mohameds organisation). När en representant för Ship to Gazas svenska organisation avfärdar kritik mot detta med motiveringen att Mohamed inte är involverad i något som svenska Ship to Gaza har direkt beröring med innebär detta en trivialisering av problemet, och ett sätt att undvika dess kärna.

”Idag styr judarna världen genom ombud”

Mahathir Mohameds samarbete har på ett direkt plan varit med Free Gaza Movement – en organisation som svenska Ship to Gaza samarbetar med och som är en nyckelaktör för hela aktionens genomförande. Det handlar om samarbete med en person som under en konferens arrangerad av Organization of the Islamic Conference (OIC) 2003 levererade ett tal med rent nazistiska inslag:

”Idag styr judarna världen genom ombud. De får andra att slåss och dö för dem. De uppfann socialism, kommunism, mänskliga rättigheter och demokrati så att det skulle verka fel att förfölja dem”.

Svenska Ship to Gaza har avfärdat kritik mot Mohameds involvering då man inte har direkt beröring med honom – ett sätt att undvika problemets kärna. Läs hela inlägget här »

Nyhetsbrev nr 2 2010

oktober 28, 2010

Det senaste numret av kommitténs nyhetsbrev släpps nu på nätet (pdf). Stödmedlemmar får nyhetsbrevet direkt i brevlådan. En del av texterna finns att läsa här i bloggen, se länkar nedan.

Innehåll:

”Vittnena försvinner – din insats allt viktigare” Ledare av Willy Silberstein

”Tystnaden ökar om rasismen” Heléne Lööw om svensk självbild

”Sanningsrörelsen utmanar demokratin” Jonathan Leman om konspirationsteorierna kring 11 september som ett sätt undergräva tilltron till demokratin och sprida antisemitism.

”Frihetsflottans mörkare sidor” Charlotte Wiberg och Jonathan Leman om antisemitism bland Svenska Ship to Gazas samarbetspartners.

”Det är var och ens plikt att vara islamofob” Christoph Andersson om den antimuslimska rörelsen i Europa. Andersson skildrar ett möte i Gelsenkirchen där bland annat Sverigedemokraterna fanns representerade.

”Sionism, antisemitism och vänstern” Intervju med Moishe Postone, forskare vid University of Chicago.

”Internationell rätt en nödvändighet” Gästkrönika av historikern Mats Deland

”Sverigedemokraterna och antisemitismen” Jonathan Leman om Sverigedemokraterna som tolererar antisemitiska och nazistiska kopplingar inom det egna partiet samtidigt som de säger sig bekämpa antisemitism.

”Guillou döljer problemet: den svenska antisemitismen” Antisemitismforskare riktar kritik mot politiker och opinionsbildare som istället för att identifiera och bekämpa antisemitismen förstärker problematiken.

Ladda ner SKMA Nyhetsbrev oktober 2010


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.