Stereotyp bild i Arbetarbladets ledare

I början av juni talade den demokratiske presidentkandidaten Barack Obama på ett möte arrangerat av den pro-israeliska intresseorganisationen Aipac. Mötet ägde rum i Washington. Publiken bestod av amerikaner från hela USA med olika religiös och etnisk bakgrund – kristna, judar, afrikanskamerikaner, hispanics m fl. På mötet höll Obama ett tal i vilket han utvecklade sin syn på Israel och Mellanösternkonflikten.

Att kritisera Obamas syn på Mellanöstern är oproblematiskt. Men det är en helt annan sak när kritiken väver in stereotypa bilder av judar i argumentationen. Det var vad Arbetarbladets chefredaktör Kennet Lutti gjorde i en ledare i Arbetarbladet den 4 juni. Han skrev:

”Den blivande presidenten steg fram och förklarade att banden mellan USA och Israel ‘är för evigt’. Jubel från publiken, judiska affärsmän i New York.”

Den mycket blandade publiken i Washington förvandlas och reduceras av Lutti till ”judiska affärsmän i New York”. Lutti har troligen ingen aning om vilka som bevistade mötet, men han tycks förutsätta att det bara var judar och judar är i hans föreställningsvärld uppenbarligen ”affärsmän”. Med begreppet ”judiska affärsmän” associeras ofta föreställningar om rikedom och inflytande, två andra stereotyper som återkommande projiceras på judar som kategori. Även ”New York” är i sådana sammanhang ett klassiskt signalord: i den antisemitiska idétraditonen är ”New York” (eller ”Wall Street”) en symbol för den föregivna judiska ekonomiska och politiska makten. Sådana uttryck var vanliga i svensk press på 1930- och 1940-talen, framför allt i högerorienterade och ”nationella” organ. Att de dyker upp i en socialdemokratisk ledare 2008 är beklämmande och oroande.

Cesarani om jämförelser mellan hat mot judar och hat mot muslimer

David Cesarani, professor vid Royal Holloway University of London, skrev tidigare i år en artikel om skillnaderna och likheterna mellan hat och fördomar mot judar och hat och fördomar mot muslimer. Artikeln följdes upp med en uppsats och en videoinspelad föreläsning.

Problematiska inslag på Palmecentrets konferens

Jonathan Leman skriver om bekymmersamma inslag på Palmecentrets konferens 11/6.

Uppmaning att döda judar förklaras som kritik mot Israel

Expressen uppmärksammar ett fall där en läkarstuderande anmälts för hets mot folkgrupp. Det är intressant att notera hur studenten och dennes advokat lärt sig hur man i dagens Sverige försvarar sig i frågan om antisemitism.

”Han skriver i en erinran mot förundersökningen att läkarstudenten inte ifrågasätter förintelsen som så, utan att israeliska staten använder den som propaganda.
Läkarstudentens uttalanden ska sammanfattningsvis ses som ”en reflektion och ett debattinlägg” i frågan om Mellanösternkonflikten, skriver advokaten.”

Hur denna typ av argumentation används för att avfärda diskussion om antisemitism har David Hirsh skrivit en text om i SKMA:s nyhetsbrev.

Att uppmaningar till att döda judar inte bör ses som hets, utan förstås som legitima ”stridsrop” i debatten om Mellanöstern har tidigare hävdats av justitekanslern. Kritik mot detta har uttryckts av SKMA och judiska församlingar 6/3-06 och 27/3-06.

Vänsterns relation till judisk identitet, sionism och Israel

Colin Schindler, docent i Israeli and Modern Jewish Studies vid School of Oriental and African Studies, gör en intressant genomgång av den relation som finns i förhållande till judisk identitet, sionism och Israel inom vissa radikala vänsteropinioner.

The far left and Islamism meet up in the conviction that the Jews are not a people and have no right to national self-determination. Indeed, the animus against Israel – as opposed to the policies of an Israeli government – sometime spills over into an unrecognized dislike of Jews per se. Although there is a growing recognition that this is no more than a reflection of reactionary ignorance, this is a road down which anyone with a history of the 20th century will not wish to travel.