Skrämmande anklagelser

Under tvåtusen år har judar i olika sammanhang anklagats för Jesu död i exempelvis kyrkans förkunnelse, politiska tal samt konst och litteratur. Aftonbladets sportbilaga fredagen den 4 juni är ytterligare ett exempel: “… [detta] kan jämföras med när judarna spikade upp Jesus på korset.”

Otaliga är de judar som har förföljts och mördats på grund av denna anklagelse. Det är därför av yttersta vikt att betona att denna anklagelse saknar historisk grund. Korsfästelse var ett romerskt straff som användes av den romerska ockupationsmakten mot den judiska befolkningen. Det var romerska soldater som korsfäste Jesus på order av den romerske prefekten Pontius Pilatus. Micke Nybrink, som har skrivit Aftonbladets artikel, uppmanas att bekanta sig med bibeltexterna innan han lättsinnigt anklagar hela det judiska folket för Jesu död.

Om Nybrink läste dessa texter skulle han dessutom snart upptäcka att Jesus själv var jude. Det är skrämmande att Aftonbladet år 2009 publicerar en artikel med denna grundlösa och svepande anklagelse mot ett helt folk. Inget mindre än en försäkran av Aftonbladets ledning om att detta aldrig någonsin kommer att upprepas är tillräckligt.

Jesper Svartvik /ordf. SKMA/

Vad lär oss debatten om Mana?

Publicerad på Axess blogg 25/1 2008 (II)

Bortsett från frågan om Kulturrådets produktionsstöd till tidskrifter belyser debatten om Mana ett återkommande och därför principiellt problem i svensk offentlighet – ett problem som handlar om oförmågan att se, förstå och rationellt förhålla sig till antisemitismen som fenomen och som tar sig uttryck i en utbredd tendens att förneka, bagatellisera, bortrationalisera och i vissa fall rättfärdiga dess manifestationer.

Det finns klara paralleller mellan den nu aktuella diskussionen och debatten om, till exempel, Radio Islam i slutet av 1980-talet, Bergman-Axelsson-affären vid Uppsala universitet under början av 1990-talet och konstnären Lars Hillersbergs bilder åren 2001-2002. I samtliga dessa fall handlade det om tydligt antijudiska yttringar, verbala eller visuella. I samtliga fall handlade det också om antisemitiska budskap som av sina avsändare påstods utgöra ”antirasism” och ”Israelkritik”. Och i samtliga fall framträdde ett stort antal debattörer och klargjorde att yttringarna i fråga absolut inte rymde fördomar och fientlighet mot judar utan skulle ses just som legitim kritik mot Israel eller ”sionismen”.

I fallet Hillersberg hävdades också med emfas att konstnären – som vid åtskilliga tillfällen tecknade Der Stürmer-liknande judar, ibland i rollen som kapitalistiska utsugare, ibland som korsfästare, stödde Radio Islam och ritade omslaget till en av Ahmed Ramis hatböcker – var en brinnande ”antirasist”. (Debatterna om Radio Islam och Bergman-Axelsson belyses i antologin Det eviga hatet. Om nynazism, antisemitism och Radio Islam (1993), Håkan Arvidsson, red., Affären Rami-Bergman. Dokument om judefientlighet och akademisk röta i Sverige (1994). Hillersbergdebatten belyses i ett efterord till pocketutgåvan av min egen bok Återkomsten. Antisemitism i Sverige efter 1945 (2004).)

Under 2007 bevittnade vi ytterligare ett exempel på samma fenomen. Det gällde den debatt som utlöstes av Broderskapsrörelsens, ABF:s och Fib-Kulturfronts inbjudan av den internationellt välkände och flitigt exponerade antisemiten Gilad Atzmon till ett seminarium i Stockholm om Palestina, Irak och Afghanistan. Atzmons budskap och världsbild kretsar i hög grad kring föreställningen om en judisk världskonspiration. Han påstår till exempel att det är osäkert och därtill irrelevant huruvida det tsarryska falsariet ”’Sions vises protokoll’ är ett äkta dokument eller snarare en förfalskning” eftersom ”amerikanska judar (i verkligheten sionister) faktiskt kontrollerar världen” och han hävdar att ”den judiska sammansvärjningen för att styra Amerika är nu intensivare än någonsin”.

Mana och antisemitismen

Publicerad på Axess blogg 18 januari 2008 (I)

Den samtida antisemitismen i Europa och Sverige är, bortsett från nazistisk och radikal islamistisk propaganda, mycket sällan öppen och direkt. Som ett resultat av den stigmatisering av judefientlighet som följde på Förintelsen används i regel omskrivningar, kodord och argumentationsstrategier som syftar till att skydda budbäraren från negativa sanktioner.

Denna förvandlingsprocess liksom det antijudiska tänkandets nya uttrycksformer har noggrant analyserats och beskrivits i forskningen. Vad som kännetecknar vår tids antisemitiska diskurs är bland annat ersättningen av termen judar med ord och uttryck som till exempel ”sionister”, ”lobbygrupper” och ”mäktiga krafter”. Utmärkande är också försöken att förfalska och invertera begrepp som antisemitism, nazism och Förintelsen. I syfte att ånyo legitimera en judefientlig hållning har dessa begrepp transformerats till beteckningar på judiska förbrytelser.

I flera aktuella arbeten, däribland i den tyske sociologen Klaus Holz bok Die Gegenwart des Antisemitismus. Islamistische, demokratische und antizionistische Judenfeindschaft (2005) och den franske statsvetaren Pierre-Andre Taguieffs undersökning Rising from the Muck. The New Anti-Semitism in Europe (2004), understryks att projektionen av nazismen och Förintelsen på judar eller den judiska staten utgör ett centralt motiv i den samtida antijudiska diskursen. Denna insikt återspeglas också i den arbetsdefinition av antisemitism som används av OSCE och EU:organet FRA (tidigare EUMC).

Den mest lockande arenan för denna typ av bilder liksom för artikulering av andra former av antijudiskt ressentiment är utan tvekan debatten om Israel och Mellanösternkonflikten. Här finns inte bara en faktisk konflikt där judar utgör en part, här finns också en fullständigt legitim – och enligt min mening inte sällan befogad – kritik mot Israels politik som kan användas för att bädda in och rättfärdiga helt andra och betydligt mer sinistra föreställningar och budskap. Detta torde ske medvetet såväl som omedvetet – också för en oreflekterad antisemitism utgör Israel såsom judisk stat en primär måltavla. (Efter Irakkriget har Israel som projektionsskärm för antijudiska fördomar visserligen fått viss konkurrens från temat ”amerikansk utrikespolitik”, men dessa diskurser tenderar att flyta samman och förstärka varandra.)

Varför då uppmärksamma denna problematik? Skälet är den debatt som utlösts av att flera ledamöter i Kulturrådets styrelse 2007 och en medlem i referensgruppen för stöd till kulturtidskrifter, Dilsa Demirbag-Sten, riktat kritik mot att tidskriften Mana skall erhålla produktionsstöd. Kritikerna menar att publikationen regelmässigt givit uttryck för antidemokratiska och intoleranta uppfattningar, däribland ett förhållningssätt till Israel som emellanåt färgas av antisemitism. Kritiken har mött upprörda reaktioner på flera kultursidor.  Mana, skriver Gunnar Bergdahl i Helsingborgs Dagblad (16/1 2008), är ”programmatiskt antirasistisk” och tidskriftens påstådda fördomsfullhet inget annat än ”Israelkritik”. I Sydsvenskan (14/1 2008) hävdar Manas redaktion och medarbetare att de anklagas för antisemitism när de i själva verket endast ”diskuterar krigets mekanismer och granskar ockupationsmakter”.

Nyhetsbrev april 2009

Ledare: Goda nyheter i måndagens tidning?

SKMA är en antirasistisk organisation som har specialiserat sig på att upplysa om och argumentera emot antisemitism. Det var därför som SKMA den 12 februari i en artikel i Sydsvenskan uppmärksammade det problematiska i att en ledare för ett riksdagsparti anger som en av sina favoriter en blogg som under förevändning att kritisera Israel sprider antisemitism.

Läs hela texten här.

AV JESPTER SVARTVIK

Intervju: Antisemitiska stämningar på svensk gymnasieskola

Sedan introduktionen i klassen har en del elever öppet uttryckt sig antisemitiskt med ord som ”Hitler gjorde rätt” och ”jag hatar judar”. Några elever säger att ”det var judarna som dödade Jesus”.
Sanna berättar att hon dagligen hör antisemitiska yttranden på skolan. Oftast är det just judar och deras påstått dåliga egenskaper som står i fokus.
– Ordet ”jude” används av vissa som skällsord på skolan, för att beskriva allt man tycker är dåligt, säger Sanna. Det har blivit en allmänt vedertagen jargong. Till exempel säger man ”din jävla jude, gå inte före i matkön!”.

Läs hela texten här.

AV JONATHAN LEMAN

Gästkrönika: Ett råd som förlorat sin trovärdighet

FN:s säkerhetsråd har varit katastrofalt dåligt på att agera i humanitära frågor som till exempel folkmordet i Darfur. När nu FN:s råd för mänskliga rättigheter återigen kapats av auktoritära regimer som själva bryter mot de rättigheter de tagit sig an att försvara, är det viktigt att åtminstone våga tänka i dessa banor. Och att tänka fritt, det är ännu inte straffbelagt av människorättsrådet.

AV LISA BJURWALD

Läs hela texten här.

Antisemitism och en vänster som inte lär sig

Nej, antisionism är inte principiellt detsamma som antisemitism, men det är dags för eftertänksamma sinnen – speciellt till vänster – att oroa sig över hur mycket antisemitismen och antisionismen delar, hur mycket de dominerande arterna av antisionism uppmuntrar antisemitism.

Läs hela texten här.

AV MITCHELL COHEN

Efter elevresan blev Sara och Erica resurspersoner på sin skola

Att läsa om antisemitism, nazism och Förintelsen är en sak, menar Erica och Sara. Det är när man är i den miljön som bitarna faller på plats.
– När man står där så är det inte bara en historisk plats, utan en verklig plats.
Erica menar att hon förstod att det hon läst om verkligen hade hänt.

Läs hela texten här.

AV EWA WYMARK

The 6th International Conference on Holoaust Education

I juli 2008 anordnade Yad Vashem i Jerusalem för sjätte gången en konferens kring ”Holocaust Education”. Från 53 olika länder kom lärare och andra ”educators” för att under fyra intensiva dagar lyssna till föredrag och delta i ett utbyte av kunskaper och pedagogiska idéer i workshops, diskussioner och debatter.

Läs hela texten här.

AV PER HÖJEBERG

SKMA sammanfattar Ohly-Jinge-affären

Gazakriget utlöste reaktioner där legitim kritik av Israels politik i vissa fall förenades med antisemitiska budskap. Det var med stor oro som Svenska kommittén mot antisemitism kunde notera att dessa budskap för det mesta möttes av tystnad och något som även från politiskt håll kunde tolkas som en ökande acceptans.

Det blev särskilt tydligt när Vänsterpartiets ledare Lars Ohly, i en annonsbilaga till tidningen Journalisten (2/2009), uttryckte sin uppskattning för en blogg med antisemitiskt innehåll. SKMA:s ordförande Jesper Svartvik skrev tillsammans med sex styrelsemedlemmar, den 12 februari 2009, en debattartikel i Sydsvenskan där Lars Ohlys val av blogglektyr starkt kritiserades. Samtidigt uppmanades ledande företrädare för demokratiska partier och rörelser att bryta tystnaden, att tydligt och konsekvent fördöma alla budskap med rasistiskt, antisemitiskt och islamofobiskt innehåll.

SKMA:s artikel väckte diskussion både på tidningarnas ledarsidor och i bloggosfären. Nedan återges den nämnda debattartikeln i sin helhet följd av en sammanfattning av den efterföljande debatten.

Läs hela texten här.

AV CAROLYN ÖSTBERG OCH JONATHAN LEMAN

Länkar till de olika debattinläggen finns här.

Inlägg i Ohly-Jinge-debatten

Debatten inleddes då Svenska kommittén mot antisemitism skrev en debattartikel där vänsterpartiets partiledare Lars Ohly kritiserades för sitt prisande av den antisemitiska bloggen Jinge.se.

“Antisemitisk blogg Ohlys favorit” - Svenska kommittén mot antisemitism (Sydsvenskan 2009-02-12)

Svenska kommittén mot antisemitism fick stöd från flera håll samt repliker från Vänsterpartiets ledning.

Varför gillar Ohly antisemitiska bloggar? – Karl Rydå (UNT Ledarloggen 2009-02-12)

Herr Ohlys läsvanor – Charlotte Wiberg (kamfertext.blogspot.com 2009-02-12)

Ohly kritiseras för “antisemitisk blogg” – Ledarredaktionen (SvD Ledarblogg 2009-02-12)

Lars Ohlys favoritblogg är antisemitisk - Magnus Sandelin (Extremister.se 2009-02-12)

Gärna mer granskning av opinionsbildarna i bloggosfären – Marcus Svensson (SMP Ledarblogg 2009-02-12)

Vad drar Lars Ohly för slutsatser? – Ola Nordebo (Västerbottens-Kuriren 2009-02-12)

Tyvärr ännu aktuell – Ledarredaktionen (Barometern 2009-02-12)

Lars Ohlys favoriter – Anders Kilner (GP 2009-02-15)

Bloggar och bloggar – bryt tystnaden, Ohly! – Ledarredaktionen (UNT 2009-02-20)

Mer om Ohlys bloggläsning – Karl Rydå (UNT Ledarloggen 2009-02-20)

Varför tiger Ohly och vänsterpartiet? – Karl Rydå (karlryda.wordpress.com 2009-02-20)

En gyllene chans för Vänsterpartiet – Daniel Poohl (Expo 2009-02-20)

Grumliga vatten till höger och vänster - Paulina Neuding (SvD 2009-02-24)

Lars Ohly och bloggen “jinge”: Vänsterpartiet har agerat - Jenny Lindahl Persson och svar av red (UNT 2009-02-25)

Jag tar avstånd från antisemitism – Lars Ohly (SvD 2009-02-25)

Men ta avstånd från bloggen då! – Karl Rydå (UNT Ledarloggen 2009-02-25)

Så svårt, så svårt… - Ledarredaktionen (Sydsvenskan 2009-02-25 ) *ej online*

Kritik mot Israel är inte antisemitism – Lars Ohly (Expressen 2009-02-26)

Att vänta på något gott från Ohly är att vänta förgäves – Karl Rydå (UNT Ledarloggen 2009-02-26)

Ta antisemitismen på allvar – Jenny Lindahl Persson (Flamman 2009-02-26)

Lars Ohly: “Jinge är inte antisemit” – Daniel Poohl intervjuar Lars Ohly (Expo 2009-02-26)

Men vi vill ju ha svar om favvobloggen – Paulina Neuding (SvD Ledarblogg 2009-02-26)

Ibland väntar man inte förgäves trots allt – Karl Rydå (UNT Ledarloggen 2009-02-27)

Ingen rasism men “slarviga formuleringar” – Paulina Neuding (SvD Ledarblogg 2009-02-27)

Jan Guillou – en inverterad McCarthy – Nivklavs Lapukins (UNT Ledarloggen 2009-03-02)

“Ta antisemitismen på allvar, Ohly” – Charlotte Wiberg, m.fl. (Sydsvenskan 2009-03-09)

Varför teg så många av dem som borde ha talat? – Ledarredaktionen (UNT 2009-03-10)

Hamas kan inte vara vänsterns vänner - Jan Selling (SVT Opinion 2009-03-13)

Hur kan en antisemitisk blogg vara “bra”? – Jesper Svartvik (SKMA Blogg 2009-03-16)

Hur kan Ohly tycka att Jinge.se är bra? – Jesper Svartvik (Expressen 2009-03-17) *nedkortad version av ovan*

Antisemitism=rasism – Per Wirtén (Dagens Arena 2009-03-23)

Vänsterpartiets blinda fläck – Mats Skogkär (Sydsvenskan ledarblogg 2009-04-21)

Retorisk risk – Gabriel Itkes Sznap (Expressen Kultur 2009-04-23)

Det var positivt att Rikard Warlenius på Arbetarens ledarsida skrev att Jinge.se hade “klart antisemitiska drag”. Men Warlenius hade dock fel när han påstod det handlade om “en enstaka händelse” som SKMA sökte göra till “en trend”. Jinge-affären ingår utan tvekan i ett bredare mönster. Jan-Inge Flüchts blogg och Ohlys goda vitsord om den är blott ett av flera exempel på en orande trend av ökad acceptans för antisemitiska uttryck som SKMA tagit upp.

Vänsterattackerna – Rickard Warlenius (Arbetaren 2009-03-18)

Även efter att Lars Ohly och Jenny Lindahl Persson medgivit antisemitism på Jinge.se fortsatte vissa debattörer att vifta bort den väl belagada judefientligheten på den aktuella bloggen.

400 barn är döda och nu handlar debatten om Ohly – Jan Guillou (Aftonbladet 2009-03-01)

Absurda överdrifter – Anna Dahlberg (Expressen 2009-03-11)

“Klokvänster, tokvänster? Viktiga frågor hamnar i skuggan.” – Kajsa Ekis Ekman (DN Kultur 2009-03-30)

Politisk kritik eller antisemitism?

Ett seminarium om att känna igen och bemöta fördomar

Kritik mot Israels politik och agerande är självfallet inte antisemitism. Inte heller är debatten om Israel generellt sett färgad av fördomar. Men förstärkta antijudiska tendenser i Europa och Sverige understryker behovet av att öka kunskapen om antisemitismen. Och utvecklingen i samband med Gazakriget pekar på vikten av att föra en seriös diskussion om skillnaden mellan kritik och fördomar.

Seminariet syftar till att ge deltagarna ökad kännedom om den samtida antisemitismen. De frågor som står i förgrunden är: Vilka orsaker finns till antisemitismens förnyade framväxt? I vilka politiska opinioner återfinns dessa strömningar? Vilka antijudiska uppfattningar förekommer och hur kan de identifieras och bemötas? Kunskap och insikt är nödvändigt för att känna igen och motverka dagens fördomar.

Medverkande bland andra historikerna Juliane Wetzel, Centrum för antisemitismforskning, Technische Universität i Berlin, och Heléne Lööw, Uppsala Universitet, samt idéhistorikern Henrik Bachner.

Onsdagen den 6 maj 2009

Program

Anmälningsblankett

För mer information kontakta
Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA

info@skma.se
tel: +46 8 667 6090
www.skma.se

(Newsdesk)

SD utnyttjar antisemitismen

Sverigedemokraterna (SD), eller åtminstone dess ledning, har på senare tid tagit motståndet mot antisemitism på entreprenad. I SD:s fall förefaller kampen mot antisemitismen att tjäna två syften. För det första att tvätta bort nazismstämpeln och för det andra som en förevändning för islamofoba utspel.

Ett sådant instrumentellt bruk av kampen mot antisemitismen är intellektuellt och moraliskt förkastligt. Bekämpandet av antisemitism eller andra gruppfördomar kan och får aldrig bli en förevändning för spridandet av fördomar mot andra grupper och minoriteter eller utnyttjas för tillskansandet av en politisk legitimitet, allra minst av grupper som inte förtjänar sådan.

Hur kan en antisemitisk blogg vara “bra”?

Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA, uttryckte i Sydsvenskan 12/2 både kritik mot och oro över att vänsterpartiets ledare Lars Ohly utnämnt en antisemitisk blogg, Jinge.se, till en av sina favoritbloggar. Om Ohly i sin debattartikel i Expressen 26/2 kringgick sakfrågan, har han i en intervju på Expo.se 26/2 givit SKMA rätt i att Jinge.se sprider antisemitism på ett sätt som med Ohlys ord är ”rent vedervärdigt” och ”rasistiskt”. Det är bra att Ohly nu tydliggör detta.

Samtidigt är det överraskande att Ohly menar att dessa inslag endast har skrivits av gästbloggare och kommentatorer, medan blogginnehavaren, Jan-Inge Flücht, bara ska ha visat ”synnerligen dåligt omdöme som har låtit en del inlägg ligga kvar”.

Som framgår av SKMA:s dokumentation har Flücht själv författat en rad tydligt antisemitiska blogginlägg. Flücht har i flera artiklar sökt frammana bilden av en judisk mediakonspiration. Han framställer regelmässigt “familjen Bonnier” som “judisk” och antyder att denna genom tidningar som DN och Expressen agerar som verktyg för en judisk sammansvärjning. I vissa inlägg förfäktas budskapet att svenska medier kontrolleras direkt från Jerusalem: “Israels regim styr svenska medier”.

När Expressen skriver om Knutbyförsamlingen framställer Flücht detta som en “judisk” attack på kristendomen. Med ett språkbruk som känns igen från nazistisk propaganda från 1930- och 40-talen proklamerar han att ”Familjen Bonnier förlöjligar Jesus”. Även myndigheten Forum för levande historia beskrivs av Flücht som en del av en konspiration: “På det sättet har de numera kommit att arbeta som en för skattepengar finansierad lobbyorganisation för Israel eftersom vi hela tiden ska påminnas om hur eländigt nazisterna betedde sig.”

Att kollektivt förlägga skuld och ansvar på hela kategorier utgör ett fundament i all form av antisemitiskt och rasistiskt tänkande. Även detta återkommer i Flüchts inlägg. Han hävdar t ex att judar som kategori, inklusive Förintelsens offer, är ansvariga för Israels politik. I inlägget “Förintelsens offer 2009 års förövare” skriver Flücht: “Personligen tycker jag mig se tendenser till att världsopinionen har börjat få nog nu när Förintelsens offer alltmer ter sig som förövare.” Flücht reproducerar därtill återkommande den i samtida antisemitism centrala bilden av judar eller israeler som nazister och den israeliska politiken som en kopia av Förintelsen. I en text heter det t ex att “Israel bygger ett Auschwitz år palestinierna”.

Detta är blott några exempel på den antisemitism som genomsyrar Flüchts egna texter. Som SKMA har visat är det Flücht som sätter tonen på bloggen; tendensen är densamma oavsett om det är blogginnehavaren, gästbloggare eller gästkommentatorer som författar inläggen. Flücht understryker dessutom att han alltid raderar “Rasistiska, sexistiska, homofoba eller andra stötande kommentarer”. Flücht skriver: “Som parentes kan jag nämna att jag alltid läser kommentarerna noga innan jag släpper fram dem när de rör Israel just.” “Jag är personligen ansvarig för DIN kommentar vilket gör att jag inte släpper fram vad som helst.” De antisemitiska kommentarerna publiceras alltså medvetet.

Ohlys påstående att Flücht i sina inlägg inte själv skulle ge uttryck för antisemitism och genom publiceringen av antisemitiska gästinlägg och kommentarer endast visat “synnerligen dåligt omdöme” är alltså helt felaktigt.

SKMA finner det också oroande att Ohly, samtidigt som han nu medger att bloggen Jinge.se sprider ”rent vedervärdig” antisemitism, fortsätter att hävda att Jinge.se ”oftast är en väldigt bra blogg”. Hur kan en blogg som regelbundet ger uttryck för hat och fördomar mot judar vara “bra”?

Vi vänder oss slutligen med skärpa mot Ohlys antydan i Expressen att SKMA:s kritik mot honom skulle motiveras av en strävan hos kommittén att tysta kritik mot Israels politik. Påståendet är grundlöst och har endast till effekt att undergräva kampen mot antisemitism. Att kritisera Israel är inte antisemitiskt. Men antisemitism kan och får inte ges någon legitimitet eller plats i sådan kritik. Som exemplet Jinge.se visar är denna rågång långt ifrån någon självklarhet.

I vår inledande artikel framhöll vi att det inte är “pliktskyldiga avståndstaganden och fördömanden som behövs, utan en på kunskaper och demokratisk övertygelse baserad klar och konsekvent hållning mot rasistiska, antisemitiska och islamofoba budskap och handlingar.” Ohlys kritiska kommentarer i Expo är viktiga och välkomna, och indikerar att Vänsterpartiets partiledare inser det allvarliga och oacceptabla i en sammanblandning av antisemitism och Israelkritik. Därför är det beklagligt att Ohly i Expointervjun med sitt fribrev för Jan-Inge Flücht grumlar den nödvändiga klarheten och konsekvensen. SKMA noterar slutligen med tillfredställelse det upprop som den 9/3 publicerades i Sydsvenskan i vilket en rad framträdande vänsterröster, däribland Johan Lönnroth, Charlotte Wiberg och Per Wirtén, sluter upp bakom vår analys av Jinge.se och instämmer i den kritik vi riktat mot Ohly.

Jesper Svartvik

/Ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism/

Texten finns i en nedkortad version publicerad på Expressen debatt

Vänsterupprop mot antisemitism

En rad framträdande vänsterröster, däribland Johan Lönnroth, Charlotte Wiberg och Per Wirtén, sluter upp bakom SKMA:s analys av Jinge.se och riktar kritik mot Lars Ohly.

Läs uppropet här.

Fler reaktioner

UNT (förtydligande) och Tidskriften Expo om tystnaden från Ohly och vänsterpartiet.