Högtidsstund till minne av ”Rikskristallnatten”

I samarbete med

Judiska Församlingen i Stockholm och Forum för levande historia

 

Inbjuder till

 

Högtidsstund

den 9 november 2009 klockan 18.30

 

till minne av

 

”Rikskristallnatten”

den 9 november 1938

Stora synagogan, Wahrendorffsgatan, Stockholm

 

PROGRAM

 

Inledningstal

Mirjam Kellermann,  Svenska kommittén mot antisemitism

 

Reflektioner om en familjs öde

Franz Cohn berättar om sin familjs öde under Kristallnatten

 

Musik

Lilla kören under ledning av Pelle Olofson

 

Steve Sem-Sandberg

Anförande av författaren Steve Sem-Sandberg som skrivit den nyligen utkomna boken ”De fattiga i Łódź”

 

Reuben Sallmander

Läser ur boken ”De fattiga i Łódź”

 

Maynard Gerber och Paul Heller

Kantorer i Stockholms Stora Synagoga

 

OBSERVERA: Obligatorisk föranmälan till: kultur@jfst.se eller på tel: 08 587 858 65. Legitimation medtages. Senaste anmälningsdag: Torsdag 5/11

Nyhetsbrev oktober 2009

Ledare: ”… en oas för det friare tänkandet …”

För det första är det beklagligt att debatten periodvis har kommit att handla om yttrandefriheten. Detta var inte ursprungligen – och bör inte heller vara – en debatt om pressfriheten i Sverige. I stället är huvudfrågan vad vi som läsare borde kunna förvänta oss av landets största dagstidning i fråga om pressetik, faktakontroll och ansvarstagande.

Läs hela texten här.

AV JESPTER SVARTVIK

Aftonbladet har sedan länge ett problematiskt förhållande till judar

Är Aftonbladet en antisemitisk tidning? Nej, men tidningen är ofta både blind och döv inför antisemitismens uttryck. Publiceringen av Donald Boströms artikel var inte ett olycksfall i arbetet, utan utgör ett exempel på en tendens.

Läs hela texten här.

AV JONATHAN LEMAN OCH CHARLOTTE WIBERG

Det är dags att Aftonbladets ansvarige utgivare börjar ta ansvar

På SVT Debatt (27/8) hävdade Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör och ansvarige utgivare, att antisemitism är liktydigt med hets mot folkgrupp. Hans argument var att om texter i Aftonbladet inte bröt mot lagen om hets mot folkgrupp kunde de inte vara antisemitiska. Den som menar att Aftonbladet flirtat med antisemitism eller fört fram antijudiska påståenden är enligt Helin skyldig att lägga fram bevis för att Aftonbladet brutit mot lagen.

Läs hela texten här.

AV JONATHAN LEMAN

Judehat enar extremister

Vårens kulturdebatt om poeten Mohamed Omars omvändelse till religiös fanatism missade mycket av den mest intressanta aspekten av historien. Medan många kulturskribenter med bestörtning och häpnad konstaterade den nya mörka väg som Omar slagit in på så framträdde på hans egen blogg ett intressant ljusfenomen. Från de mörkaste skrymslen dök de plötsligt upp och gav varandra de varmaste sympatiyttringar, extremister under vitt skilda fanor.

Läs hela texten här.

AV MAGNUS SANDELIN

En uttalad Hitlerbeundrare

I våras var det dags igen. Ahmed Rami, mannen bakom den öppet nazistiska närradiostationen Radio Islam, bjöds in till Linköpings universitet som om han varit en seriös debattör i yttrandefrihetsfrågor.

Läs hela texten här.

AV HÅKAN HOLMBERG

”Sionismen bakom världsproblemen”

Den iranske presidenten Mahmoud Ahmadinejad har under senare tid hållit två tal i FNforum i vilka sionismen beskrivits som orsak till världsproblemen. I delar av den svenska debatten tycks man ha svårt att identifiera det antisemitiska budskapet i hans propaganda.

Läs hela texten här.

AV CHARLOTTE WIBERG

Antisemitiskt parti i franska EU-valet

Under ledning av den franske komikern Dieudonné, som tidigare har dömts till böter för antisemitiska uttalanden, kandiderade Antisionistiska listan i franska EU-valet. Även om ingen av listans kandidater valdes är händelsen oroväckande. Det skriver Jean-Yves Camus, verksam vid Institut de Relations Internationales et Stratégiques (IRIS) i Paris.

Läs hela texten här.

AV JEAN-YVES CAMUS

Ny e-bok om antisemitism

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) publicerar ”Om antisemitism – orsaker, utveckling, motiv” som e-bok för kostnadsfri nedladdning.

Under senare år har fördomar och hat mot judar blivit ett allt allvarligare problem i Sverige, Europa och andra delar av världen.

Antisemitismen spelar alltjämt en nyckelroll i politisk extremism samtidigt som negativa föreställningar om judar lever kvar på ett folkligt plan och kommer till uttryck i vår vardag. Många är bekanta med att judar genom historien ofta har varit förföljda. Däremot är kunskaperna om de antijudiska föreställningar som gjorde förföljelserna möjliga ofta mer begränsade.

Syftet är att belysa just dessa föreställningar ur ett historiskt och samtida perspektiv. Antisemitismen liknar på många sätt andra typer av fördomar och fientlighet. Samtidigt skiljer den sig genom sin långa sin långa historia och delvis annorlunda idévärld och uttryckssätt.

Skriften passar utmärkt vid studiecirklar och på skolor men också för politiker, journalister och andra som vill fördjupa sina kunskaper om antisemitism.

Författare är docent Göran Larsson

Ladda ner ”Om antisemitism – orsaker, utveckling, motiv”

En utskrift kan också beställas.

För mer information kontakta
Svenska kommittén mot antisemitism

info@skma.se
tel: +46 8 667 6090
www.skma.se

Allvarligt övertramp i Aftonbladet

Kulturdelen i Aftonbladet publicerade 17 augusti 2009 en text som anklagar den israeliska staten för att mörda palestinier i syfte att stjäla deras organ. Artikeln presenterar inga belägg, utan bygger uteslutande på dunkla associationer, förmodanden och spekulationer av ett slag som är typiska för konspiracistisk argumentation. Texten är i sig ett journalistiskt lågvattenmärke, och man kan undra över vilka kriterier som rent allmänt gäller för publiceringsbeslut på Aftonbladets kultursida. Men den är också ett exempel på hur föregiven kritik av Israel anspelar på och blandar in uråldrig antisemitisk mytbildning, i det här fallet de medeltida ritualmordsmyterna. I bakgrunden anas även Shakespeares Shylock, som till varje pris ville ha sitt skålpund kött.

Det är mycket allvarligt att en av Sveriges största tidningar sett det som angeläget att sprida en sådan grumlig text. Antisemitism är inte kritik av Israel.

Jesper Svartvik /ordf. SKMA/

Antisemitism i brittisk debatt

Ny rapport belyser antijudiska motiv och strömningar i brittisk debatt.

Ökat antal antisemitiska incidenter

Brittisk rapport pekar på kraftig ökning av antalet antisemitiska incidenter under första hälften av 2009. En betydande del av incidenterna ägde rum i samband med Gazakriget.

Nazism-analogier

En ny rapport från The European Institute for the Study of Contemporary Antisemitism (EISCA) analyserar bruket av nazism-analogier i debatten om Israel.

Skrämmande anklagelser

Under tvåtusen år har judar i olika sammanhang anklagats för Jesu död i exempelvis kyrkans förkunnelse, politiska tal samt konst och litteratur. Aftonbladets sportbilaga fredagen den 4 juni är ytterligare ett exempel: ”… [detta] kan jämföras med när judarna spikade upp Jesus på korset.”

Otaliga är de judar som har förföljts och mördats på grund av denna anklagelse. Det är därför av yttersta vikt att betona att denna anklagelse saknar historisk grund. Korsfästelse var ett romerskt straff som användes av den romerska ockupationsmakten mot den judiska befolkningen. Det var romerska soldater som korsfäste Jesus på order av den romerske prefekten Pontius Pilatus. Micke Nybrink, som har skrivit Aftonbladets artikel, uppmanas att bekanta sig med bibeltexterna innan han lättsinnigt anklagar hela det judiska folket för Jesu död.

Om Nybrink läste dessa texter skulle han dessutom snart upptäcka att Jesus själv var jude. Det är skrämmande att Aftonbladet år 2009 publicerar en artikel med denna grundlösa och svepande anklagelse mot ett helt folk. Inget mindre än en försäkran av Aftonbladets ledning om att detta aldrig någonsin kommer att upprepas är tillräckligt.

Jesper Svartvik /ordf. SKMA/

Vad lär oss debatten om Mana?

Publicerad på Axess blogg 25/1 2008 (II)

Bortsett från frågan om Kulturrådets produktionsstöd till tidskrifter belyser debatten om Mana ett återkommande och därför principiellt problem i svensk offentlighet – ett problem som handlar om oförmågan att se, förstå och rationellt förhålla sig till antisemitismen som fenomen och som tar sig uttryck i en utbredd tendens att förneka, bagatellisera, bortrationalisera och i vissa fall rättfärdiga dess manifestationer.

Det finns klara paralleller mellan den nu aktuella diskussionen och debatten om, till exempel, Radio Islam i slutet av 1980-talet, Bergman-Axelsson-affären vid Uppsala universitet under början av 1990-talet och konstnären Lars Hillersbergs bilder åren 2001-2002. I samtliga dessa fall handlade det om tydligt antijudiska yttringar, verbala eller visuella. I samtliga fall handlade det också om antisemitiska budskap som av sina avsändare påstods utgöra ”antirasism” och ”Israelkritik”. Och i samtliga fall framträdde ett stort antal debattörer och klargjorde att yttringarna i fråga absolut inte rymde fördomar och fientlighet mot judar utan skulle ses just som legitim kritik mot Israel eller ”sionismen”.

I fallet Hillersberg hävdades också med emfas att konstnären – som vid åtskilliga tillfällen tecknade Der Stürmer-liknande judar, ibland i rollen som kapitalistiska utsugare, ibland som korsfästare, stödde Radio Islam och ritade omslaget till en av Ahmed Ramis hatböcker – var en brinnande ”antirasist”. (Debatterna om Radio Islam och Bergman-Axelsson belyses i antologin Det eviga hatet. Om nynazism, antisemitism och Radio Islam (1993), Håkan Arvidsson, red., Affären Rami-Bergman. Dokument om judefientlighet och akademisk röta i Sverige (1994). Hillersbergdebatten belyses i ett efterord till pocketutgåvan av min egen bok Återkomsten. Antisemitism i Sverige efter 1945 (2004).)

Under 2007 bevittnade vi ytterligare ett exempel på samma fenomen. Det gällde den debatt som utlöstes av Broderskapsrörelsens, ABF:s och Fib-Kulturfronts inbjudan av den internationellt välkände och flitigt exponerade antisemiten Gilad Atzmon till ett seminarium i Stockholm om Palestina, Irak och Afghanistan. Atzmons budskap och världsbild kretsar i hög grad kring föreställningen om en judisk världskonspiration. Han påstår till exempel att det är osäkert och därtill irrelevant huruvida det tsarryska falsariet ”’Sions vises protokoll’ är ett äkta dokument eller snarare en förfalskning” eftersom ”amerikanska judar (i verkligheten sionister) faktiskt kontrollerar världen” och han hävdar att ”den judiska sammansvärjningen för att styra Amerika är nu intensivare än någonsin”.

Mana och antisemitismen

Publicerad på Axess blogg 18 januari 2008 (I)

Den samtida antisemitismen i Europa och Sverige är, bortsett från nazistisk och radikal islamistisk propaganda, mycket sällan öppen och direkt. Som ett resultat av den stigmatisering av judefientlighet som följde på Förintelsen används i regel omskrivningar, kodord och argumentationsstrategier som syftar till att skydda budbäraren från negativa sanktioner.

Denna förvandlingsprocess liksom det antijudiska tänkandets nya uttrycksformer har noggrant analyserats och beskrivits i forskningen. Vad som kännetecknar vår tids antisemitiska diskurs är bland annat ersättningen av termen judar med ord och uttryck som till exempel ”sionister”, ”lobbygrupper” och ”mäktiga krafter”. Utmärkande är också försöken att förfalska och invertera begrepp som antisemitism, nazism och Förintelsen. I syfte att ånyo legitimera en judefientlig hållning har dessa begrepp transformerats till beteckningar på judiska förbrytelser.

I flera aktuella arbeten, däribland i den tyske sociologen Klaus Holz bok Die Gegenwart des Antisemitismus. Islamistische, demokratische und antizionistische Judenfeindschaft (2005) och den franske statsvetaren Pierre-Andre Taguieffs undersökning Rising from the Muck. The New Anti-Semitism in Europe (2004), understryks att projektionen av nazismen och Förintelsen på judar eller den judiska staten utgör ett centralt motiv i den samtida antijudiska diskursen. Denna insikt återspeglas också i den arbetsdefinition av antisemitism som används av OSCE och EU:organet FRA (tidigare EUMC).

Den mest lockande arenan för denna typ av bilder liksom för artikulering av andra former av antijudiskt ressentiment är utan tvekan debatten om Israel och Mellanösternkonflikten. Här finns inte bara en faktisk konflikt där judar utgör en part, här finns också en fullständigt legitim – och enligt min mening inte sällan befogad – kritik mot Israels politik som kan användas för att bädda in och rättfärdiga helt andra och betydligt mer sinistra föreställningar och budskap. Detta torde ske medvetet såväl som omedvetet – också för en oreflekterad antisemitism utgör Israel såsom judisk stat en primär måltavla. (Efter Irakkriget har Israel som projektionsskärm för antijudiska fördomar visserligen fått viss konkurrens från temat ”amerikansk utrikespolitik”, men dessa diskurser tenderar att flyta samman och förstärka varandra.)

Varför då uppmärksamma denna problematik? Skälet är den debatt som utlösts av att flera ledamöter i Kulturrådets styrelse 2007 och en medlem i referensgruppen för stöd till kulturtidskrifter, Dilsa Demirbag-Sten, riktat kritik mot att tidskriften Mana skall erhålla produktionsstöd. Kritikerna menar att publikationen regelmässigt givit uttryck för antidemokratiska och intoleranta uppfattningar, däribland ett förhållningssätt till Israel som emellanåt färgas av antisemitism. Kritiken har mött upprörda reaktioner på flera kultursidor.  Mana, skriver Gunnar Bergdahl i Helsingborgs Dagblad (16/1 2008), är ”programmatiskt antirasistisk” och tidskriftens påstådda fördomsfullhet inget annat än ”Israelkritik”. I Sydsvenskan (14/1 2008) hävdar Manas redaktion och medarbetare att de anklagas för antisemitism när de i själva verket endast ”diskuterar krigets mekanismer och granskar ockupationsmakter”.