Ökat antal antisemitiska hatbrott i Frankrike och Storbritannien

Skånepolisen har rapporterat om en fördubbling av antalet antisemitiska hatbrott under 2009. Statistiken för hatbrott i hela landet  under som gått publiceras av BRÅ i juni men redan nu finns statistik från Frankrike och Storbritannien tillgänglig. Siffrorna visar på en kraftig ökning i båda länderna.

Antisemitic Incidents UK 2009

CST’s report on antisemitic incidents in the UK in 2009, out today, shows a record number of incidents against British Jews: 924 last year, compared to 546 the year before. It is 55% higher than the previous record high of 598 antisemitic incidents in 2006.

The full report is here, or there is a summary here.

Antisemitic incidents in France rise by 75%
February 4th, 2010 by Dave Rich
The French Jewish community organisation, the Jewish Community Protection Service, has recorded a 75% rise in antisemitic incidents in 2009:
PARIS — A group founded to protect France’s Jewish community says anti-Semitic acts in France soared 75 percent last year – many coming as Israel pressed an offensive against Hamas in the Middle East in January.
The Jewish Community Protection Service tallied 832 anti-Semitic acts in 2009, up from 474 a year earlier. Most involved graffiti and threatening gestures; about 17 percent involved vandalism and violence.
The group said Wednesday that 354 took place in January 2009 alone, when Israel ended a three-week offensive against Palestinian militant group Hamas in response to rocket attacks from Gaza.

RAPPORT SUR L’ANTISÉMITISME EN FRANCE 2009

/Jonathan Leman

(via CST Blog)

Uppdatering: Dagen rapporterar.

Både SD och Reepalu villkorar svenska judars rättigheter

Gästinlägg av Anna Ekström

Det finns likheter mellan de idéer om judar som Ted och Kent Ekeroth har givit uttryck för och dem som framfördes av Malmös socialdemokratiska kommunalråd Ilmar Reepalu i Skånska Dagbladet den 27 januari.

Markant i Reepalus budskap är vägran att tillerkänna den judiska befolkningens rätten att definiera sig själva och delta i den demokratiska processen som individer.

Medan religiösa judar i andra sammanhang förväntas begå identitetssjälvmord genom att avsvärja sig judendomen förväntar sig Reepalu att judarna kollektivt ska avsvärja sig sionismen – begreppet används troligen i generisk mening.

Genom att jämställa återupprättandet av judiskt självstyre i Israel med rasism och anspela på föreställningen om judiskt överlägsenhetstänkande kan han misstänkliggöra judarna för bristande moral och lojalitet. Om ett fåtal judar demonstrerar en annan åsikt om Israel än den för judar godkända görs de ansvariga för att de själva och andra judar blir förföljda. Judarna avkrävs på så sätt en lojalitetsförklaring som andra grupper inte behöver avge. Därmed inskränks i praktiken deras medborgerliga rättigheter.

Även Ted och Kent Ekeroth tar sig friheten att diktera judisk identitet och judars plikter.

På sin blogg skriver Ted Ekeroth följande: ”Avslutningsvis tycker jag självfallet att man som jude ska komma ihåg sitt förflutna och det är precis det vi sverigedemokrater vill att svenskarna ska göra – att inte glömma sitt förflutna och att vara stolta för det som det svenska folket lyckats bygga upp här i vårt land. Samma stolthet bör judarna känna för landet Israel – en oas av demokrati och välstånd i ett hav av tyranni och hat.”

Ekeroth deklarerar här att svenska judar inte är svenskar med del i sitt lands utveckling; de är israeler.

Därför kan han ta sig friheten att misstänkliggöra judarna för bristande trohet mot ”Sverige”, vilket i partiprogrammet framstår som ett primitivt fantasiland med en förkrympt kultur där judiska traditioner finns bland dem som sorterats bort. Genom att inte stödja sverigedemokraterna skulle judiska företrädare utmärka sig och begå ”samma fel som på 30-talet”. I ett inlägg meddelar han att ”[d]enna ryggradslösa inställning genomsyrar nästan alla judiska organisationer i Sverige och vad jag förstår de flesta judiska organisationer i världen”. Ingen liknande karaktärskritik riktas mot någon annan svensk grupp som tar avstånd från partiet. Argumentationen följs upp av Kent Ekeroth på Newsmill den 27 januari, där attributet ”dumsnälla” används i en förolämpande text som torde ha skrivits i andra syften än att vinna sympati bland Sveriges lilla judiska minoritet.

Judarna tillerkänns inte heller av dessa politiker rätten att identifiera sig själva eller ta ställning som individer. Vidare pådyvlas de kollektiva egenskaper med anknytning till äldre föreställningar om ”juden” som foglig, samtidigt som det – precis som i Reepalus retorik – uppfordras till just foglighet.

I dessa ”demokraters” ögon är judarna tydligen svenskar på undantag, med villkorade rättigheter. Denna syn har ingenting med Mellanöstern att göra. Den var möjlig långt innan Israel blev projektionsyta för idealiserande och demoniserande bilder av ”juden”.

Anna Ekström

Dissonant duett

Gästinlägg av Dan Tilert

Det påstås ibland att om man trampar i klaveret så ska man stå still, för det låter lika mycket när man drar upp foten igen. För att rådet ska vara användbart krävs dock att man över huvud taget inser att man är fel ute. Två debattörer för vilka rådet är regn på hälleberget är Aftonbladets Jan Guillou och Åsa Linderborg som i varsin artikel klampar runt i sitt klaver och för oväsen.

Pressmeddelande om Ilmar Reepalus uttalanden

Svenska kommittén mot antisemitism känner djup oro och olust inför uttalanden från Ilmar Reepalu, kommunalråd i Malmö.

Samma dag som vi minns att Auschwitz befriades, den 27 januari, publiceras i Skånska Dagbladet en intervju där Reepalu säger att Malmös judiska församling ska ta avstånd från Israels krig i Gaza.

Detta är att kollektivisera och särbehandla Malmös judar. Reepalu ställer inte motsvarande krav på andra grupper.

Bakgrunden till diskussionen är en allvarlig hotbild mot Malmös judar, en hotbild som bland annat hänger samman med att judar kollektivt görs skyldiga till israeliska övergrepp och människorättskränkningar.

Genom sitt uttalande solidariserar sig inte Reepalu med hotade judar, utan tvärtom med dem som tycker att det är rätt och rimligt att ställa en hel etnisk och religiös grupp i skamvrån på grund av ett lands, Israels, agerande.

Vidare visar Reepalu upp en häpnadsväckande brist på såväl historiska kunskaper som insikt i nutida antisemitisk jargong när han hävdar att Malmö ”accepterar varken sionism eller antisemitism”.

Detta är att sätta likhetstecken mellan det tusenåriga hatet mot judar, antisemitismen, och en ideologi som strävar efter en judisk stat. Jämförelsen tyder på brist på  såväl kunskaper som empati för de många offer som genom historien drabbats av antisemitismen.

Det som händer i Malmö idag är en tragedi. Stadens redan ringa judiska befolkning decimeras snabbt genom att unga judar flyttar till följd av trakasserier och otrygghet.

Som kommunalråd ska Ilmar Reepalu vara ett stöd för dem som känner sig hotade, exempelvis  p g a antisemitism. Detta stöd har han svikit med de uttalanden han gjort i Skånska Dagbladet.

Charlotte Wiberg

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)

Kontaktperson: Jonathan Leman, 0737011855, jonathan.leman@skma.se

Ökad antisemitism i Skåne

Antisemitismen ökar kraftigt i Skåne, skriver Skånska Dagbladet. Antalet hatbrott mot judar fördubblades förra året, visar nya siffror.

Det här får judar i Malmö att lämna Sverige.

En av dem är Marcus Eilenberg. Hans släkt på mammans sida har bott i Malmö sedan slutet av 1800-talet. Nu flyttar han till Israel med sin fru och deras två barn. Den utlösande faktorn: antisemitismen.

Marcus har blivit kallad för ”jävla jude”. Han har också blivit vittne till hur vänner blivit allvarligt kränkta och hotade för att de är judar.

* Tänk om mina barn om 20 år frågar mig: pappa, varför flyttade vi inte? Förstod ni inte var det skulle sluta?

Judiska församlingen i Malmö bekräftar att judar flyttar. Fredrik Sieradzki säger att tankar kring barnens framtid spelar en stor roll för deras beslut.

- Vi har medlemmar vars barn tvingats byta skola. De mobbades av ett enda skäl: de var judar, berättar han.

Enligt polisen i Skåne anmäldes 79 brott mot judar förra året, vilket är dubbelt så många som året innan.

- Mörkertalet är dessutom stort, eftersom alla inte anmäler. Kanske är man rädd för att spä på en redan infekterad situation, säger Susanne Gosenius, samordnare för hatbrott vid Skånepolisen.

Närpolischef Bengt Hersler förväntar sig fler vågor av antisemitiska hatbrott framöver.
- Så fort konflikten ökar i Israel, ökar konflikterna i Malmö. Det händer ideligen, ideligen.

Polisen ökar nu informationsinsatsen om hatbrotten inom den egna organisationen. Målet är att det ska finnas kompetens i varje utredningsområde, vilket saknas i dag.

Marcus Eilenberg är besviken på Malmös politiker som inte tar öppet avstånd från antisemitism.

- Många gränser har överträtts i Malmö men inget händer, säger han till Skånska Dagbladets nätupplaga.

Willy Silberstein

Läs också:

• 25/1 Judehatet får dem att lämna Malmö
• 25/1 Polisen: Hatbrott mot judar har fördubblats
• 25/1 Klasskamrater skulle ”halalslakta” Jacob
• 26/1 ”Davidsstjärnan är som ett rött skynke”
• 26/1 Temat upprör Skånskans läsare
• 26/1 Höjd säkerhet kring matcher
• 27/1 Reepalu: Israel har skapat en ”varböld”
• 27/1 ”Det känns legitimt att ge sig på judar”
• 27/1 ”Onda krafter drabbar även moskén”
• 27/1 Imam: Politiker bör leda dialog
• 27/1 ”Önskar att fler hade Ilmars mod”
• 28/1 ”Be om ursäkt Ilmar!”
• 28/1 ”Ta hoten på allvar, Ilmar”
• 28/1 ”Det som händer är en tragedi”
• 28/1 Reepalu: ”Jag står för det jag sagt”
• 28/1 FP kräver försoningskommission

En anka flyger

Gästinlägg av Anna Veeder

Efter att ha tillbringat halva eftermiddagen med att läsa kulturartiklar, lyssna på Åsa Linderborg i P1 och höra Donald Boström kommentera den bandupptagning med doktor Hiss som sändes i israelisk TV i december så undrar jag om vi verkligen delar samma modersmål och grundläggande förståelse av det svenska språket. Har alla som kritiserat artikeln verkligen så katastrofalt missförstått Donald Boströms påstått välvilliga intentioner att ”få svar på vad som hänt de här pojkarna?”

Pyrande antisemitism

Följande artikel publicerades i DN Kultur 20/1

”Djupt ohederligt agerande av Aftonbladet.”

Aftonbladet försöker (21/12, 22/12) blanda ihop korten i sitt försök att försvara publiceringen av Donald Boströms grova anklagelser om mord och organstöld mot palestinier.

Det sker genom hänvisning till uppgifter i en gammal israelisk skandal. En chefspatolog på det rättsmedicinska institutet Abu Kabir, Yehuda Hiss, använde, utan tillstånd, hud, hornhinnor, hjärtklaffar och bendelar från döda för transplantationer och i forskningssyfte. Det var döda israeliska soldater, döda gästarbetare, döda palestinier – det handlar med andra ord om ett urskillningslöst användande av likdelar utan efterlevandes medgivande.

Den smutsiga verksamheten riktade sig inte mot någon enskild etnisk grupp. Och, framför allt, det har inte handlat om att någon dödats i syfte att stjäla organ eller om internationell organhandel.

En undersökning av Hiss förehavanden genomfördes redan 2002 och han blev avskedad från sin post 2004.Detta har varit känt sedan länge. Ändå var det inget Boström tog upp i sin artikel. Hur Aftonbladet nu nymornat kan påstå att Hiss-affären skulle bekräfta Donald Boströms grundlösa anklagelser är obegripligt, men illustrerar väl bristen på bärande argument.

Faktum kvarstår. Utan någon som helst bevisning hävdade Donald Boström att staten Israel systematiskt mördade palestinier i syfte att plundra dem på organ. Boström sökte dessutom göra gällande att unga palestinier ”fångats in, och … ofrivilligt fått agera organreserv innan de dödats”. Det hela kopplades även till en kampanj för organdonationer i Israel. ”Samtidigt som denna organkampanj pågick försvann unga palestinska män som levererades tillbaka nattetid till sina byar fem dygn senare, döda och uppsprättade”, står det i texten.

Så byggs en mening naturligtvis inte upp om inte ett orsakssamband antyds. Och det orsakssambandet består inte bara i organstölder utan i aktivt dödande av palestinier. Boström låter ett ”stort antal” palestinska familjer yttra misstanken att ”deras söner blivit bestulna på organ innan de dödades”.

De föregivna förbrytelserna i Israel associeras på ett dunkelt sätt till en korruptionshärva i New Jersey och gripandet av en judisk man involverad i organhandel. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg kallar nu (i ”Medierna”, P 1 2/1) sammankopplingen med New Jersey-skandalen för ”olycklig” och hävdar att det för henne själv hela tiden varit ”självklart att det här inte hörde ihop med New Jersey”.

Att hon själv i Aftonbladet (”Granska Israel!” 21/8) spätt på den ”olyckliga sammankopplingen” då hon i en sammanfattning av Boströmartikeln utökade den underförstådda amerikansk-judiska involveringen till att innefatta ”ett tjugotal rabbiner” som skulle vara anklagade för ”penningtvätt och illegal organhandel med kopplingar till Israel”, är något hon nu förtiger.

Aftonbladets agerande i denna historia har från början till slut varit djupt ohederligt. I sak har ingenting förändrats av att en israelisk skandal åter plockats fram. Den bekräftar inte på något sätt Boströms horribla beskyllningar. Däremot har Aftonbladets påståenden om att Boström nu skulle ha ”fått rätt på varenda punkt” (Linderborg i ”Medierna”) givit ytterligare bränsle till den antisemitiska eld man redan tänt. När ska Aftonbladets ledning ta sitt ansvar?

WILLY SILBERSTEIN
Ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism, SKMA

CHARLOTTE WIBERG
SKMA

Global Forum for Combating Antisemitism

Den brittiska sociologen David Hirsh skriver i Haartez om  olika röster på Global Forum for Combating Antisemitism i Jerusalem.

Ny bok om 30-talets debatt om antisemitism

Henrik Bachners bok ”Judefrågan”. Debatt om antisemitism i 1930-talets Sverige har just utkommit på Atlantis.

Ur förlagets presentation: År 1933 fick Sverige en ny granne i söder: en nazistisk diktatur buren av radikal antisemitism. På nära håll iakttogs under de följande åren hur en rasistisk ideologi omsattes i praktisk politik. Men hur förstods det nazistiska judehatet från svensk horisont? Och hur förklarades antisemitismen som företeelse?
Med utgångspunkt i dessa frågor belyser idéhistorikern Henrik Bachner konservativ, socialdemokratisk och kristen idédebatt i 1930-talets Sverige. Boken visar hur uppfattningar skiftade inom och mellan dessa opinioner, men den blottlägger också hur förståelsen av antisemitismen ofta färgades av den fördom som analyserades. Även motståndare till nazismen såg inte sällan på judehat som i någon mening självförvållat. Fram träder en delvis ny bild av den svenska debatten om ”judefrågan” åren före Förintelsen.

Pressröster:

Nils Schwartz, Expressen:

Det är visserligen sant att några direkta pogromer mot den lilla judiska minoriteten inte har förekommit i Sverige. Däremot var utbredningen av vad Bachner kallar ”antisemitiska tankemönster” omfattande, och avtog inte nämnvärt av rapporterna om de allt hårdare antijudiska attackerna i Nazityskland. Judarna hade ju i någon mån sig själva att skylla. [...] Det mesta av vad Bachner citerar ur konservativa och kristna källor – också av debattörer som är uttalade motståndare till nazismen – skulle inte gå att trycka i någon anständig publikation i dag. Det tycks vara omöjligt att ta aldrig så kraftfullt avstånd från den tyska judepolitiken, utan att i nästa andetag rada upp ett antal antisemitiska schablonbilder. [...] en nyttig påminnelse om att de antisemitiska tankemönstren inte ligger djupare nedgrävda i det kollektiva minnet än att ett lätt skrapande på ytan gör dem synliga pånytt.

Ernst Klein, Corren:

Den stora förtjänsten med Henrik Bachners nya bok är att han visar hur antijudiska föreställningar på 30-talet präglade också många av dem i Sverige som mest intensivt bekämpade nazismen och dess antisemitiska politik. [...] Att judarna själva bar en stor del av skulden till de antijudiska stämningarna i Tyskland, tycks i allmänhet ha betraktats som en självklar sanning hos ett brett spektrum av deltagare i den allmänna debatten i Sverige.

Ny forskning om vänstern och antisemitismen

Läsvärd recension av två böcker som belyser frågan om vänstern och antisemitismen i ett historiskt och samtida perspektiv.